Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Dede varsnade en viss uppståndelse i inhägnaden.
Sammetsfotad och tyst som en ande gled hunden, som
inte var någonting annat än en tam varg, fram mot
det lilla liv som Mab nyligen bragt till världen. Och
märrens instinkt att försvara sig väcktes också, hon
snodde sig mellan fölet och dess hotande fiende frår
de vilda unga dagar, då alla hennes förfäder hade känt
fruktan för honom och hans jagande bröder. En
gång slog hon bakut, men vanligen försökte hon
komma åt honom med framhovarna eller rusade på
honom med öppen mule och öronen lagda bakåt föl
att krossa hans nackben mellan sina tänder. Och
varghunden kröp tillbaka för att smyga upp mot
fålen från andra sidan och vålla märren ny
förskräckelse. På Dedes bön uppgav Ljusan Dag ett lågt,
hotande utrop, och Wolf smög sig genast bakom
ladan, skälvande i hela kroppen till tecken av sin
ögonblickliga underkastelse under människans herravälde.
Några minuter senare fann Ljusan Dag att vattnet
i. dikena upphört att rinna. Han tog hacka och spade
på axeln, hämtade en hammare och en skruvnyckel
från verktygshuset och återvände till Dede på
verandan. ”Jag måste väl gå och rensa upp röret”, sade
han. ”Jag anade redan i vintras att det skulle bl
något fel där.”
Halvvägs ned, kom han på felet. Det var lätt
avhjälpt, han hade bara att gräva undan några få ton
jord och stenar. Innan han började med arbetet,
kastade han den erfarne guldgrävarens blick uppåt
bergshöjden. Och vad han såg kom honom plötsligt att
vila på spaden:
”Håhå”, sade han högt, ”vad är det här?”
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
