Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Pullorna, pullorna, pullorna, puliorna, pullorna!
Kom, pullorna, pullorna, pullorna!”
Han häpnade över, att det redan var så sent. Hon
hade lämnat sin söm på verandan och höll på att mata
hönsen före kvällsvarden.
Åter hörde han: ”Pullorna, pullorna, pullorna,
pullorna, pullorna! Kom, pullorna, pullorna, pullorna!”
Så brukade hon alltid locka, först fem och sedan tre
gånger, det hade han för länge sedan lagt märke till.
Och från tanken på henne stego andra tankar upp,
som kommo hans ansikte att antaga ett uttryck av
lädsla. Ty han tyckte att han nästan förlorat henne.
Icke en enda gång hade han tänkt på henne under
de föregående timmarna.
Han kastade ifrån sig kvartsklumpen, sökte upp
vägen och började springa. Vid kanten av den öppna
planen framför gården saktade han och kröp bort och
gömde sig på ett ställe där han kunde se utan att bli
sedd. Hon höll på att mata hönsen, kastade till dem
näve efter näve med korn och skrattade åt deras
lustiga fasoner.
Åsynen av henne tycktes befria honom från hans
rädsla, och han sprang tillbaka samma väg han nyss
kommit. Åter började han arbeta vildt med hackan
och spaden, men nu var hans syfte ett helt annat
Han kastade jord över sina fyndställen, ja, han
hämtade till och med hela fång av löv från skogen och
strödde omkring dem för att inte ett spår skulle finnas
kvar efter vad han sett under de ensamma timmarna
i klyftan.
Så gick han bort och lagade vattenledningen,
samlade ihop sina verktyg och begav sig på hemvägen,
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
