Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Redan i Voss måste han vända om, och på återtåget
öfver fjällen råkade birkebenarna ut för en flera dagar
ihållande snöstorm, hvarunder många omkommo af
köld, och de öfriga blefvo så förtviflade, att de bör-
jade tala om, att de borde göra ett slut på sina lidan-
den genom att kasta sig utför klippor eller genom-
borra hvarandra med svärden. Den ende, som ej
förlorade modet, var Sverre själf; han förehöll dem
deras plikter, bad högt till Gud och gjorde löften till
jungfru Maria och den helige Olaf samt förmådde
sina män att göra det samma. Då blef det med ens
stilla, vackert och klart väder, de sågo nu, hvar de
voro, och kunde släpa sig fram till bebodda trakter. ’)
Sverre uppehöll sig nu några veckor dels i Valdres,
dels i Gudbrandsdalen, men mot slutet af året tågade
han åter in i Värmland. Han hade nämligen märkt,
att bönderna i Österdalen, hos hvilka han ämnat få
julkost för sitt folk, med flit inställde alla förberedel-
ser till julgillena, enär de ej unnade birkebenarna nå-
got godt. Men då Sverre väl hade kommit öfver
gränsen, vände han om och fann då, som han väntat,
att bönderna i hast hade försett sig med julmat, hvil-
ken birkebenarna nu läto sig väl smaka. En sådan
våldgästning kunde naturligtvis icke bidraga till att
göra Sverre och birkebenarna omtyckta, och Sverre
hade säkerligen endast af högsta nöd förmåtts att till-
gripa denna utväg.
Öfver hufvud taget kunde det tyckas, som om Sverre
1) Om händelsens skådeplats se G. Storm i (Norsk) Historisk Tids-
skrift II. 5: 187 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
