Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
I synnerhet i Helsingland såg det i början illa ut:
allmogen hade samlat sig för att stänga vägen för
birkebenarna, hade med ed förbundit sig att icke gifva
dem något understöd och ville i förstone icke ens
låta dem komma till tals. Till slut utverkade dock
Sverre, att han fick tala inför helsingarna. »Icke är
mig kunnigt,» sade han då, »hvad I hafven för skäl
att vara afvoga mot oss. Men I bören tänka därpå,
att vi hafva alla en och samma Gud, som vi kalla vår
fader. Därför är det en helig plikt för oss, att hvar
och en skall hålla fred med sin nästa och vara lika
mån om honom som om sig själf. Mina män hafva
aldrig gjort eder något ondt, och hvarken konung
Magnus eller Erling jarl har gjort eder något godt,
som nödgar eder till att göra dem någon synnerlig
tjänst.> Sedan lät han leda fram två hästar och sade,
att man skulle slakta dem. »Det skall nu spörjas till
alla land,» fortfor han »att I ären så snåla på eder
mat, att kristna män här måste försynda sig med att
äta hästkött för att rädda sina lif.> Detta verkade;
helsingarna, som nog egentligen voro ett gästfritt folk,
skämdes öfver sin ogenhet och täflade nu om att på
det bästa undfägna främlingarna.
Nederlag på Trondhjemsfjorden.
är Sverre och hans män omsider kommit fram till
Västerhafvet, bemäktigat sig några smärre fartyg
och på dem styrde inåt Trondhjemsfjorden, uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
