Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Konungen lät hela hären samla sig och förehöll
männen, att sådant knorr icke vore krigare värdigt; en
god soldat borde väl kunna hålla ut hos sin konung,
om han ock icke finge stoppa magen full med mat.
»Föga liknen I,» sade han, »de män i forntiden, om
hvilka sagorna berätta, att de med sådan envishet lågo
ute på lur efter sina fiender, att kläderna föllo i trasor,
och att de åto slidorna på sina svärd och öfverlädret på
sina skor, men ändock höllo ut, till dess de vunnit
seger. För öfrigt behöfva vi icke gå längre än till
baglarna här på berget för att finna ett föredöme i
ståndaktighet och uthållighet: de hafva det svårare än
I, men de gifva sig icke. Låten mig nu icke längre
höra detta knot! Ty här skola vi sitta kvar, vare sig
I finnen det ljuft eller ledt, ända tills vi fått baglarna
i vårt våld.»
Efter denna förmaning synes folket ha gifvit sig
till tåls. Så småningom blef det också ögonskenligt,
att de belägrade ledo mycket af hunger. Till julmat
hade de icke annat än rep af hvalrosshud, som genom
kokning gjordes någorlunda ätbara, men äfven denna
usla föda räckte blott till halfva rationer.
Besättningen på berget kapitulerar.
atten efter tjugondedagen (den 13 januari 1202)
Nimög sig den ena af baglarnas anförare, Hall-
vard bratte, jämte en af folket, ned från berget och
uppsökte konungen i hans läger. Sverre skänkte bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
