Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Gustaf Adolf, föll på själfva det slagfält, där fiende-
skarorna veko undan, dog han dock som en segrare
och kunde, såsom vi sett, låta alla omständigheterna
vid och efter dödens inträdande klart ådagalägga, att
de andliga vapen, fiendernas ilska fört mot honom,
varit lika maktlösa som de världsliga.
Vi hafva sett, huru den upprepade gånger af pål-
var och ärkebiskopar bannlyste konungen, visst icke
blef skydd som en pestsjuk eller som djäfvulens säkra
byte öfvergafs af sina män, lämnades att omkomma
i elände och obegrafven ligga till föda åt vilddjuren.
Nej, i sitt rikes största stad, omgifven af sin segrande
här och af sina trofasta vänner, samt — hvad som
är det märkligaste — åtnjutande all omvårdnad af kyr-
kans egna tjänare, kunde han på sin konungsliga
tron invänta döden. Och efter döden graflades han
på ett sätt, som var en stor och mäktig konung vär-
digt. Än mera, hans seger var icke blott tillfällig och
personlig, utan den räckte till för en lång framtid, för
hans ätt och hans hela politiska system; men härom
mera längre fram!
Sverres öfverlägsenhet öfver sina samtida.
tt Sverre, efter att ha börjat sin bana som en förut
alldeles okänd anförare för en liten skara äfven-
tyrare, kunde på ett så glänsande sätt utgå som seg-
rare ur striden mot alla de makter, som rest sig mot
honom, intygar ensamt för sig tillräckligt, hvilken
utomordentlig man han var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
