Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Kap. I. Till karaktäristiken af kunskapsläran. Dennas uppgift, definition och indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begripande är just denna med allt elementärare faktorer opererande
analytiska uppfattning[1]. Vårt diskursiva förnimmande begriper
nämligen det konkreta och sammansatta genom det abstrakta och
enkla. Kunskapslärans första afdelning blir i enlighet härmed af
öfvervägande analytisk och deskriptiv natur eller med ett ord
kunskapsanalytik.
Den aktuella mänskliga kunskapen är emellertid icke ett
aggregat af beståndsdelar, utan ett lefvande helt, besjäladt af anda och
mening; den är en alltigenom teleologisk funktion. Närmast
framstår den som ett intelligensfenomen, och ingen kunskap kan undgå
att innehålla teoretiska element, ehuru den i egenskap af ett
psykiskt faktum naturligtvis äfven innehåller vissa vilje- och
känslofaktorer. Likaledes kan den tillsträfva något annat än en rent
teoretisk uppfattning, såsom förhållandet är med t. ex. den religiösa
kunskapen. Som en teoretisk funktion — och här betrakta vi
den såsom en sådan — afser den emellertid att förvärkliga ett
motsvarande teoretiskt mål. Och detta är redan förut allmänt
angifvet: det utgöres af den i en eller annan mening objektivt giltiga
uppfattningen af något föremål eller förhållande. Denna är då
själfva den kunskapsteoretiska objektiviteten. Men just i det
fundamentala förhållande denna konstituerar äger kunskapsläran en ny
anledning, som manar till reflektion och föranleder dess i själfva
värket mest karaktäristiska undersökningar, nämligen de om
kunskapens objektiva natur och giltighet, resp. dess grad af sanning.
Liksom i det allmänna lifvet de otaliga omdömena om de
mötande föremålen och tilldragelserna oftast icke föregås af någon
kritisk pröfning, så arbeta ock de olika specialvetenskaperna, med
undantag af kunskapsläran och de af denna genomsyrade filosofiska
disciplinerna, i regeln utan att ingå i någon förutgående
undersökning af kunskapens möjlighet öfverhufvud. Denna helt enkelt
förutsättes[2]. Nämda vetenskaper blifva objektivitetsvetenskaper i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
