Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IV. Om förnimmelserna, särskildt begreppen - Sensationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
att fatta föremålen i deras fullständiga bestämdhet tillmöteskommer
senterandet i hög grad genom den föreställning om ett visst tingens
i mer eller mindre rik nyansering framträdande quale, som de väcka.
I samma mån denna sinligt kvalificerade skrud afklädes föremålen
framstå de främmande och obekanta för oss. Men redan af den
empiriska naturvetenskapen värkställes, som bekant, en dylik
af-klädning i betydande utsträckning. Det kvalitetslösa substrat, som
antages ligga till grund för naturföreteelserna, blir då en uppenbar
abstraktion, en tankeprodukt. Och inom den idealistiska filosofien
drifves detta arbete, genom hvilket sinneskvaliteterna och
öfverhufvud åskådningselementen liksom beröfvas tingen och i stället
öfverflyttas till det förnimmande subjektet, än längre. Så är en
leibniz’sk monad, liksom det kantiska "tinget i sig", ett alltigenom
osinligt objekt. Å andra sidan tenderar det mänskliga
förnimmandet att fatta det förnumna i enlighet med föremålets typ. Men
föremålen måste äga en eller annan innehållsbestämdhet om
abstraktioner ej skola hvpostaseras söm värkligheter. Äro dock några
andra objekt-kvaliteter tillgängliga för medvetandet än de gifna
sensuella? Detta är ytterligare ett spörsmål af kunskapsteoretisk
betydelse, som inställer sig i samband med reflektionen på
sensationerna.
Frågan om tingkvaliteternas subjektivitet är ett specialfall af
problemet om den gifna värklighetens subjektivitet öfverhufvud. Detta problem
äger, som bekant, sin långa historia, men har, så vidt. vi veta, ännu icke varit
föremål för någon speciell monografi. Jfr förf:s Filos, konturer, s. 133 ff.
Spörsmålet gifver ock en vink om den rol senterandet spelar
i medvetandets förnimmelselif i det hela. Senterandet grundlägger
nämligen den sensualism i uppfattningen, som är så svår att
öfvervinna. Och en närstående sida af saken är rumsåskådningens
benägenhet att inspela i allt objektförnimmande. Såväl
kvalitetbestämdheten som åskådligheten återför sig alltså ytterst till
senterandet. Om det då förhåller sig så, att medvetandet å ena sidan
icke kan antaga att vissa föremål äro vare sig sinligt kvalitativa
eller rumligt extensiva, men å andra faktiskt icke förmår hindra
dylika bestämningars inspel, så grundlägger denna omständighet en
antinomi, hvilken tilläfventyrs betecknar en för kunskapsförmågan
satt gräns att adekvat uppfatta föremål öfverhufvud. Visst är, att
sensualismen i uppfattningen tillhör förnimmandet alltfrån dess rot
inom senterandets område. I kap. V få vi anledning återkomma till
denna sak. Och äfven öfriga i det närmast föregående uppkastade
spörsmål skola under framställningens gång erhålla sina svar. Här
afses ju endast en öfversigt af de vid medvetandets kunskapsvärk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
