Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
oberoende af medvetandet kunskapsföremålet än må vara, så utgör
dock kunskapsinnehållet alltid ett inre och af medvetandet beroende
datum. Det är följaktligen i och genom kunskapsinnehållet, som
medvetandet lefver sitt egentliga kunskapslif och reagerar på
specifikt kunskapsteoretiskt sätt mot värkligheten. Och i sina
predi-kativa funktioner äger det de enda tillgängliga medlen att realisera
den af kunskapsidén satta uppgiften. I den mån de predikativa
bestämningarna förmå att på adekvat sätt uttrycka värkligheten
är då sann kunskap möjlig.
Äro de predikativa förnimmelserna bestämbara som ett
kunskapsinnehåll i inskränkt och egentlig mening, så är detta innehåll i sin
ordning bestämbart som ett inbegrepp af intuitioner.
Allt förnimmande är intuitivt i samma mån medvetandet
omedelbart och med en viss helhet i konceptionen fattar sitt innehåll.
Låt vara att det så fattade sedan brukar diskursivt uppdelas i
analytiskt uttagna specialbestämningar, men äfven därvid gör sig
intuitionen gällande i det hvarje dylik påtänkt bestämning själf fattas på
intuitivt sätt. Intuitionen sammanhänger följaktligen på det
intimaste med närvaron af ett medvetenhetsinnehåll öfverhufvud. Det
finnes intet värkligt medvetande utan ett bestämdt innehåll, och
intuition är i själfva värket ingenting annat än medvetandet själft
i dess omedelbara förhållande till sitt innehåll. Hänför sig alltså
intuitionen till innehållet, återför sig däremot diskursiviteten till
formen, i det den — näml. diskursiviteten — i grunden intet annat
är, än medvetandets mer eller mindre systematiska fortgång från
föreställning till föreställning. Då nu intet mänskligt medvetande
utgör liksom ett oföränderligt skådande af evigt ett och samma
innehåll, så är det uppenbart, att intuition och diskursion bilda
integrerande och hvarandra utfyllande bestämningar hos detta
förnimmande. De följas ständigt åt och sträcka sig därför lika långt.
Dock, om hvarje intuition föranleder ett diskursivt upptagande af
det intuitivt förnummas bestämningar, och hvarje dylik bestämning
i sin ordning återför sig till en intuition, hvilken bryter sig i
diskursivt fattade momenter, som nu i sin ytterligare ordning intuitivt
uppfattas och på motsvarande sätt in indefinitum, hvad resulterar då
slutligen genom hela denna procedur? Det är tydligt, att då
dis-kursionen är en i och för sig tom värksamhetsform, så kan den icke
blifva det sista. Det diskursiva förnimmandet utgår alltid från något
intuitivt gifvet och måste äfven utmynna i några intuitivt
framträdande bestämningar. Intuitionen blir därför inom medvetandets
värld A och O. Utan intuition intet medvetande; den är icke blott
utgångspunkten, utan jämväl målet, under det diskursionen är medlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
