Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. V. Om kunskapens innehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
att tänka just rummet, och befunne sig detta icke i medvetandet,
så tänkte det icke detsamma.
Nu uppträda vidare alla yttre föremål i rummets form. Men
yttervärlden har dessutom åtskilliga i sig icke rumliga bestämningar,
t. ex. färgbestämningar. Att medvetandet icke kan varseblifva en
färg, utan att samtidigt förnimma ett rumsbestämdt föremål, som
har färgen till sin egenskap, är väl obestridligt. Men en sak är
att varseblifva, en annan att tänka. Kan medvetandet icke häller
tänka exempelvis begreppet gul utan att inmänga rumbestämningar
i uppfattningen? En egendomlig antinomi synes uppstå vid detta
tänkande. A ena sidan vet medvetandet mycket väl, att gult såsom
sådant icke har någon utsträckning; å andra sidan tenderar hvarje
förnimmande af gult att bli ett förnimmande af något utsträckt gult.
Den psykologiska grunden till detta förhållande är lätt att uppdaga:
en beröringsassociation värkar. Men logiskt hafva gult och
utsträckning intet med hvarandra att skaffa. Skall begreppet gul tänkas
i sin egentlighet måste därför denna illegitima biförnimmelse
bortelimineras. Detta kan ock värkligen till en viss grad ske,
nämligen med tillhjälp af de tvänne operationer, som möjliggöra all
begreppsbildning, nämligen negativ (isolerande) abstraktion och
uppmärksamhetens koncentration på de kvarvarande och fasthållna
bestämningarna. Medvetandet kan dock icke alltigenom förhindra
åskådlighetens inspel. Huru mycket man än må tänka, att gult
endast är en kvalitet, presenterar sig färgen dock alltid liksom
uppburen af någon på ett eller annat sätt utformad yta; och fastän
t. ex. begreppet hårdhet i och för sig visserligen icke innehåller
några rumsbestämningar, blir dock hårdhet faktiskt ett hårdt
föremål. På motsvarande sätt förhåller det sig i själfva värket äfven
med de i sig rent osinliga begreppen. Om jag öfverhufvud bringar
dessa till aktualitet för medvetandet och icke inskränker mig till
ett blott förnimmande af deras ordsymboler, så skapas en mer eller
mindre åskådlig bild i medvetandet, hvilken då just utgör deras
skematiska komplement. Anledningarna härtill hafva redan i det
föregående uppgifvits : det förnumna objektiveras, det objektiverade
framträder mot bakgrunden af medvetandets inre åskådningskontinuum,
och det uppdelar sig vid den analys, som allt förnummet är
under-stäldt, i diskreta bestämningar, hvilka få sin individuationsprincip
i just den bildskematism, som härvid inträder.
Bildskematismen har alltså sitt fulla berättigande inom ett
visst begreppsområde under det den spelar in som en oäkta
ingrediens inom vissa andra. Nu existerar emellertid ännu en form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
