Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - Omdömesvärksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
logiskt bestämd värksamhet1. Här önska vi likväl att befatta oss
endast med den kunskapliga värksamhetens centrala moment, och
detta anse vi utgöras af "die beziehende Thätigkeit", sådan
den, återförd till relationsleden logiskt subjekt och predikat,
framträder i det enkla omdömet.
Förnimmandets värksamhet i det hela, medvetandets
själfvärk-samhet, "die beziehende Thätigkeit" samt omdömet beteckna
således de olika stadierna i en psykologisk determinationsföljd, hvilken
man har att genomlöpa för att nå fram till omdömets olika former.
Men alldenstund vi på annat ställe2 exponerat hufvudpunkterna i
nämda serie, anse vi oss endast behöfva hänvisa till denna vår
framställning. Vid omdömet, som är en karaktäristisk form för
medvetandets relationsstiftande värksamhet, måste vi dock dröja
äfven här för att vinna en närmare kännedom om dess grund- och
specialformer.
All kunskapsvärksamhet är i själfva värket en i omdömets form
framträdande tankevärksamhet. Tänkandet är visserligen icke ur
alla synpunkter identiskt med omdömesfällande, men förr eller
senare tager det sig dock uttryck i omdömen af ett eller annat slag.
Tänkandet kan anses utgöra en mera omfattande värksamhet är det
egentliga omdömets. Det kan nämligen med skäl uppfattas som
inbegreppet af alla de operationer, i och genom hvilka medvetandet
(förståndet) söker förvärkliga kunskap och vinna insikt oin
värkligheten. Dessa operationer utgöras, som vi veta, af värksamhetsyttringar
sådana som (isolerande och generaliserande) abstraktion,
uppmärksamhetens koncentration, medvetandets reflektion, omdömesförmågans
pre-dikation samt den egendomliga intellektuella syntes, som
försiggår, bl. a. då förståndet ur bestämda premisser drager ut motsvarande
slutföljder. Och själfva tankarna beledsaga eller framgå ur dessa
operationer såsom integrerande led. De äro det egentliga ändamålet,
under det operationerna äro medlet. Hela tänkandet får således en
afgjord teleologisk karaktär. Ledstjärnan blir i hvarje särskildt fall
föreställningen om den bestämda tanke, som medvetandet vill vinna
om något specielt föremål eller värkligheten i dess helhet. Men
man kan ock påstå att det motsvarande aktuella omdömet blir målet,
ty tanken i sin relation till kunskapsföremålet, den må vinnas
omedelbart eller medelbart (genom ett mer eller mindre kompliceradt
1 Se närmare därom i C. Y. Sahlins Om logikens uppgift, s. 29 ff., samt Grundf.
i log., I, s. 3 ff., 18.
2 Se Vid studiet af Wundts psykologi, s. 264 ff. Om själslifvets värksamhet
öfverhufvud, ibid., s. 285 ff. Om medvetandets själfvärksamhet, ibid. s. 264 ff. Om
"die beziehende Thätigkeit", ibid. s. 270 ff., 295 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
