Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. VI. Om kunskapen ur värksamhetens synpunkt. Tänkandet - De olika formerna af omdöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Omdömenas indelning och former: Cohen,Logik, S. 60 ff., 63, urskiljer fyra
hufvudslag af omdömen: die Urtheile 1) der Denkgesetze, 2) der Mathematik,
3) der mathematischen Naturwissenschaft, 4) der Methodik (der Forschung).
Liebmann urskiljer, ur genetisk synp., trel klasser (se Anal. d. Wirklichk. S.
500 ff.): 1) das stumme Anschaunngsurtheil, 2) das begriffliche
Einzelur-theil, 3) das rein begriffliche Urtheil. Jfr Ged. u. Thats., Bd 1, S. 395.
Schuppe, Gründl-., S. 94 ff: kritik af indeln. efter kvantitet etc. samt
i analyt. o. syntet, omdömen. Enligt S. röjer sig det eg. tänkandet
»nur in den Gedanken der Identität und Verschiedenheit und der
Kausalität.» I enlighet härmed indelas omdömena efter deras »erkannte Identität,
resp. Verschiedenheit und Zusammengehörigkeit (ibid. 99). Schubert-Soldern,
Gründl., S. 207, Erdmann, Logik, I, S. 301 ff. Lotze, Logik, S. 69 ff.
Wundt, Logik I, S. 172 ff., System, S. 46 ff. Sigwart, Logik, I,
Uebek-weg, Logik, S. 200 ff. (historik). Windelband, se s. 128.
Tänkandet är således en värksamhet, hvilken trots sin enhetlighet,
framträder i ett månggestaltadt system af specialformer. Men när
medvetandet tänker, utöfvar det alltid "eine beziehende Thätigkeit".
Det tänker ett subjekt, ett predikat samt något visst förhållande
mellan dessa. Subjektet blir därvid ofta kvantificeradt; predikatet
kvalificerar; och själfva sammanhanget blir närmare preciseradt — allt
på olika sätt. Samtliga dessa förhållanden komma vid tänkandet till
mer eller mindre utpräglad aktualitet. Därvid försiggår en
uppmärksamhetens successiva förflyttning från moment till moment. Till
sin form är således tänkandet af en genomgående diskursiv natur.
Och diskursiviteten består icke blott däri, att tänkandet fortgår
från led till led inom hvarje specielt föreställningssammanhang;
det fortgår ock från ett helt dylikt sammanhang till ett annat,
låtande ett mer eller mindre utdraget tankeförlopp liksom
defilera förbi medvetandet. Det blir en afgjordt successiv reflektion,
hvilken naturligtvis är väsentligt betingad af successiv
association. Men aldrig består den egentliga omdömesvärksamheten
i något annat än att, som sagdt, något subjekt eller predikat
lägger beslag på uppmärksamheten och att ett visst
determinationsför-hållande tänkes mellan dessa. Detta är i alla händelser ett
tänkandets grundförhållande.
Men därigenom att tänkandet under förmedling af
föreställningsassociationernas inspel fortgår från tankesammanhang till
tankesammanhang blifva omdömena, särskildt det lefvande talets satser,
oftast af en vida mera komplicerad natur, än deras, med hvilka
vi i det föregående sysselsatt oss. De enkla omdömena utgöra blotta
elementära led i mer eller mindre sammansatta tankeförlopp
eller serier af omdömen, hvilkas beståndsdelar för öfrigt kunna vara
utbildade på en mängd olika sätt, om hvilka dock grammatiken och
icke kunskapsläran har att gifva närmare upplysning. De gramma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
