Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. IX. Sanningsbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
makt, måste föresätta medvetandet uppgifter, dessa må sedan kunna
realiseras totalt eller partielt eller icke alls. Och sanningsidén är
säkerligen en bland de djupast rotade af alla idéer, ty den är ett
uttryck för medvetandets eget väsen, för intelligensens sträfvan att
bringa kunskapen till dess om möjligt definitiva fulländning. I och
genom sanningen når då den teoretiska värksamheten sitt yttersta
mål, sitt ändamål; sanningen blir för såvidt äfven själfändamål.
Frågan, hvartill sanningen tjänar innebär följaktligen ur teoretisk
synpunkt en motsägelse. Sanningen tjänar icke, annat tjänar den.
Den utredning, som nu åligger oss är att analysera den
faktiska sanningsidén för att vinna kännedom om hvad sanning enligt
sitt begrepp är.
Redan af det föregående inses, att det är sanningen, som slår
bryggan mellan värkligheten och medvetandet, och att den måste
utgöra en syntetisk enhet af objektivetet och subjektivitet. Nämda
båda moment komma till ungefär jämnstarkt uttryck i
sanningsbegreppet. Skall emellertid något af dem anses hafva öfvervigten, så
blir det säkerligen det subjektiva. Ty det är subjektet, som i
och genom sitt förnimmande äger sanningen, under det objektet
i och för sig hvarken är sant eller falskt. Och objektet såsom objekt
har ej häller något intresse af att vara föremål för sanning, under
det subjektets sanningsintresse utgör själfva drifkraften till all
san-ningssträfvan.
Sanningen står å andra sidan i intimaste samband med
objektiviteten, resp. realiteten, och det är lämpligt att främst angifva
hvad sanning är ur denna synpunkt. Vi kunna då kort och godt påstå
att sanning innebär objektivism, resp. realism. Detta sätt att
bestämma den markerar på samma gång att sanningen är
objektiviteten-realiteten i en viss öfverflyttad eller omsatt form, nämligen
medvetandets subjektivitetsform. Men all värklighet är ur sin
egen synpunkt en värklighet i och för sig med sin fullständiga
bestämdhet. Att den så måste poneras blir, såsom i det föregående
framhållits, en oafvislig grundförutsättnirg för allt
kunskaps-och sanningssökande. Om kunskapsvärksamheten icke hade en
värklighet att operera mot, skulle kunskapen sakna objekt; och
saknade den förutsatta värkligheten fattbar bestämdhet, skulle nämda
värksamhet icke kunna företaga något med densamma. Äfven det
värkliga, som alltid existerar i förhållande till annat — t. ex.
fantasibilderna, hvilka ju alltid äro i och för medvetandet, — utgör
ur sin egen synpunkt något i och för sig. En sann uppfattning af
en det egna medvetandets fantasibild innebär i enlighet härmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
