Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Analytisk afdelning: kunskapsanalytik - Kap. X. De kunskapsteoretiska kategorierna - II. De transscendenta kategorierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
heten, som blir en följd af, att det mänskliga tänkandet härvid
accepteras såsotn det faktiskt är och får fungera utan någon
förutgående kritisk reflektion på de egendomligheter hos detsamma,
som tilläfventyrs stå hindrande i vägen för ernåendet af objektiv
sanning. En empirisk undersökning försiggår så, att det till
undersökning upptagna föremålet underkastas en deskriptiv analys,
hvarefter tänkandet omedelbart bringas till användning på de
bestämningar, som vunnits genom analysen och öfverhufvud äro af natur
att föranleda en logisk vidarebearbetning. Det metafysiska
tänkandet däremot är ur förevarande synpunkt mera kompliceradt,
beroende på att det måste taga hänsyn till just den kunskapsteoretiska
förundersökning, utan hvilken ingen legitim metafysik är möjlig, och
ständigt se de resultat, det tilläfventyrs lyckas vinna, i
kunskapsteoriens ljus. I och med att den tanken en gång blifvit aktuell, att
kunskap dock är något, som först och sist utgör en det mänskliga
subjektets funktion, så måste hänsyn tagas till detta crux för den
transscendenta uppfattningen, och det är just filosofien, som har
uppgiften att hålla nämda tanke aktuell och beakta den i hela dess
innebörd. Men härigenom grundlägges uppenbarligen en bestämd
motsats mellan empirisk och filosofisk transscendensuppfattning.
Den förra är antingen naivt-objektiv ("dogmatisk") i antydd mening
eller ock gör den icke anspråk på att innehålla sanning; den senare
däremot är enligt sitt begrepp kunskapsteoretiskt-kritisk.
Med denna skilnad sammanhänger den andra ofvan berörda
differens, som hänför sig till de olika hufvudsyften, hvilka bestämma
den empiriska och filosofiska undersökningen. Det empiriska
tänkandet afser en förklaring eller dylikt (se s. 8—9) af den gifna värkligheten
företeelser, och en allt mera ingående sådan vinner det faktiskt
genom den metodiska bearbetning af erfarenheten, som försiggår i
och med den fortskridande hypotesbildningen. Det metafysiska
tänkandet däremot tillsträfvar sanning eller adekvat
väsensuppfatt-ning af värkligheten Just därför att denna rena sanning utgör
1 Förhållandet mellan förklaring och sanning utveckla vi här ej närmare. Att dessa
begrepp visst icke äro identiska inses lätt. Sigwart, Logik, Bd 2, S. 642, yttrar med
rätta: "Methodische Regeln... sind nicht deswegen wahr, weil sie uns unter den
leichtesten Bedingungen die zusammenhängende Erkläruug des Gegebenen gestatten würden".
Om begreppet förklaring se Laas, Id. u. Pos., III, S. 171 ff., Lotze, Metaphys.,
S. 7. Sigwart, Logik, Bd 2, S. 574 ff. ür Sigwarts utförliga framställn. anföra vi att
han urskiljer tre hufvudslag af förklaring: a) förklaring af en företeelse "als
nothwen-dige Folge aus einer gegebenen andern nach einem schon bekannten Satze" (ibid. 575).
Förklaringen blir här en förklaring "eines Vorganges oder einer Kette von Vorgängen,
deren Stadien alle wahrnehmbar sind" (576); b) förklaring i bem. af ett slutande
tillbaka till en företeelses "nicht direkt wahrnehmbare Ursache" (575), t. ex, orsaken till det
organiska lifvets uppkomst; c) förklaring ur substantiella grunder, d. v. s. "Substanzen . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
