Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
vidare betänker, att all vår uppfattning är af en genomgående
subjektivitet. Medvetandet kan omöjligen förnimma på annat sätt,
än i och genom sina egna förnimmelser. All mänsklig kunskap blir
därför en funktion af just det mänskliga medvetandets värksamhet.
Att vår kunskap skall vara ett dylikt mänskligt föreställningssätt
är äfven ur andra synpunkter nödvändigt. Det förhåller sig nämligen
med kunskapen i denna punkt som med moraliteten: är den icke ett
uttryck för det motsvarande subjektets egen värksamhet och kapacitet,
är den föga värd. Nu reser sig emellertid spörsmålet (i fråga om
kunskapen), huruvida den framhållna subjektiviten måhända är af den
specifika art, att den omöjliggör all annan uppfattning än en specifikt
subjektiv ? Hvarje föreställning, inclusive hvarje kategori, är
oväger-Jigen ett uttryck för den motsvarande mänskliga subjektivitetens natur
och bestämdhet. Men om förhållandet är sådant, huru skall man då
våga antaga och påstå, att den därjämte är något mera än ett blott
mänskligt föreställningssätt? Hvarje yttring af ett föremål af
hvad slag det vara må, är dock först och sist en yttring af just
det föremålets natur och kapacitet. Spegelbilden är sådan den är,
därför att spegeln är sådan den är. Och på analogt sätt förhåller
det sig med den mänskliga kunskapen; den blir i egenskap af
en funktion af vårt medvetande af en genomgående specifik
subjektivitet. Hvarje i kunskapligt syfte använd förnimmelse, denna må
vara en sensation eller en den mest abstrakta kategori, hvarje
genom vårt varseblifvande gifven totalföreställning, t. ex. den
intuitiva rumsåskådningen, hvarje af tänkandet använd lag, alla dessa
data, hvad de i öfrigt än må vara, äro i alla händelser något
mänskligt subjektivt. Detta förhållande1, som i våra dagars
kunskapsteori plägar inskärpas genom påståenden sådana som att
vår kunskapsförmåga är af en specifik "organisation" och af en
exklusivt mänsklig "Geisteskonstitution", är otvifvelaktigt
ägnadt att väcka starkt tvifvel på möjligheten af transscendent
kunskap och sanning. Att det finnes någon sann kunskap, är
visserligen, som angifvet, obestridligt; när medvetandet uppfattar
1 Zeller formulerar (a. st. s. 486} samma tankegång på följande sätt: "Wenn
bei den Vorstellungen unsere Selbstthätigkeit mit im Spiele ist, allen ein subjektives,
apriorisches Element, beigemischt ist, so bringen sie uns die Dinge nie so zur
Anschauung, wie sie an sich sind, sondern immer nur so, wie sie uns nach der Eigenthümlichkeit
unseres Vorstellens erscheinen. Wir sehen alles nur in der Färbung die wir selbst ihm
verleihen, und wie es sich abgesehen davon ausnehmen würde, können wir schlechterdings nicht
wissen". Och vidare: "Kant ist ganz in seinem Rechte wenn er läugnet, dass irgend eine
Vorstellung anders, als durch Vermittlung unserer Selbstthätigkeit und in den uns durch die
Natur unseres Erkennens vorgeschriebenen Formen, zu Stande komme" (ibid 491).
Se ock Volkelt, Erf. und Denken, S. 4 ff. Busse, Philos. u. Erk.-theor., S. 30 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
