Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XI. Inledning. Om tvifvel på kunskapens sanning. Skeptiska argument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
visst icke framstå så, som den gör för naturvetenskapsmannen. Då
den moderna naturvetenskapen icke lägger särskildt an på att
utveckla en ren och adekvat sanningsuppfattning om den
transscendenta värkligheten, utan i stället sträfvar att på det mest tjänliga
sättet förklara de gifna naturföreteelserna, skulle det i alla
händelser innebära en underbar lyckträff om den innehölle den
sannskyldigt sanna uppfattningen.
Härtill kommer beskaffenheten af själfva de
grundförutsättningar, med hvilka den naturvetenskapliga realismen laborerar. Den
förutsätter att begrepp sådana som rum, tid och rörelse — för att
endast nämna dessa — äro eller kunna vara former för den af
medvetandet oberoende värkligheten. Detta är dock en ur
kunskapsteoretisk synpunkt ytterst tvifvelaktig presumtion. Man betänke, att
nämda föreställningar omedelbart icke äro kända annat än som
ett innehåll i det mänskliga medvetandet. Det faktiskt gifna
rummet, den faktiskt gifna tiden och rörelsen äro ej häller såsom
sådana något annat än föreställningar. Att de likväl på samma gång
kunde vara objektiva, af medvetandet oberoende former, blir då ett
nära nog ouppställbart antagande. Ty hvarför skulle de väl vara
något mera än hvad de faktiskt äro, nämligen vissa modi percipiendi,
hvari det mänskliga förnimmandet framträder? Antagandet att de
dessutom äro former för den transsubjektiva värkligheten djärfves icke
allenast förlägga dem utom medvetandet, utan ock applicera dem
till objektiviteten på ett sätt, som alldeles icke motsvarar deras för
oss gifna existens i medvetandet. I egenskap af ett
medvetenhetsinnehåll äro de nämligen rent inre och subjektiva funktionsformer, i
egenskap af objektiva bestämningar skola de däremot vara yttre
anordnings- och så att säga försiggångsformer. Men en dylik ponerad
motsvarighet mellan det inre och det yttre är just riktigt egnad att
framkalla tvifvel. Motsatsen mellan det inre och det yttre, som i andra
afseenden är så vidöppen, måste snarast medföra antagandet, att
olikhet består äfven beträffande bestämningarna rum, tid och rörelse
eller att dessa endast äro modi percipiendi. Att den
naturvetenskapliga realismen icke hyllar åsigten om nämda formers exklusiva
subjektivitet har emellertid sin giltiga förklaringsgrund i det
förhållandet, att denna teori — annat ett förtiga — med hänsyn till
själfva sin grundläggning är af alltigenom objektiv beskaffenhet.
För naturvetenskapen framstår erfarenhetsvärlden afgjordt som
en totalitet af ting. Den betraktar denna tingvärld som en i det
stora hela af medvetandet oberoende realitet. Fullständigt kan den
dock icke häfda dess transsubjektivitet — tingens kvaliteter finner
den sig, som anfördt, föranlåten att liksom indraga och förlägga inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
