Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
godtycklig inkonsekvens att acceptera föremålet människa såsom en
transsubjektiv realitet medinbegripande företeelse, men däremot
frånkänna föremålen djur, växt och oorganiskt ting en dylik
objektivitet. Uppfattningen af dessa senare är af alldeles samma natur
som uppfattningen och det åtföljande antagandet af andra
människors existens, hvartill kommer, att det blir omöjligt att uppdraga
en fix gräns mellan människan och de under människan stående
organiska varelserna samt mellan den organiska världen i det hela
och den oorganiska värkligheten. Tillerkänner subjektivisten
trans-subjektiv realitet åt andra människor, måste han alltså i kraft af
konsekvensens makt bekväma sig till att äfven tillerkänna alla i den
yttre erfarenheten gifna föremål en dylik objektiv realitetsbestämdhet.
Men därmed måste han ock öfvergifva sin egen principståndpunkt.
De gifna föremålen, de må vara organiska eller oorganiska,
äro för öfrigt icke reducibla till blotta föreställningar och
föreställ-ningskomplexer. Låt vara att de äfven äro af en viss subjektivitet,
de äro dock icke alltigenom af subjektiv natur: de utgöra minst lika
mycket en objektivt beroende subjektivitet, som en subjektivt
beroende objektivitet. Detta är antydt redan i det föregående. Här
vilja vi nu styrka tanken om tingens transsubjektiva
värklighets-bestämdhet genom att framhålla vissa deras mekaniska egenskaper.
Så invärka tingen på hvarandra såsom relationsled i ett yttre
kau-salsammanhang. Därvid består ett förhållande af kvantitativ
ekvivalens mellan orsak och värkan. Om man nu ock ville medgifva
att det i öfrigt låge något grand af rimlighet i det subjektivistiska
antagandet, att tingens sammanhang endast utgör det objektiverade
uttrycket för motsvarande subjektiva föreställningars sammanhang,
så blefve det dock alldeles omöjligt att inse, huru nämda kvantitativa
konstans, som utmärker tingens mekaniska växelvärkan, skulle
kunna återföras till ett exklusivt subjektivt ursprung.
Föreställningarna äro i allmänhet icke åtföljda af denna matematiska tanke
om en kvantitativ motsvarighet mellan leden i de olika
föreställningssammanhangen. Och den psykiska energien kan i det hela
icke anses vara konstant1. Hvarför skall då denna matematik,
d. v. s. den framhållna ekvivalens- och kvantitetstanken, dyka
upp just vid föreställandet — resp. det exakta undersökandet —
af det mekaniska växelvärkningssammanhanget? Icke äro
varseblif-ningarna så skilda från andra föreställningar, att de kunna anses
i och för sig vara förbundna med denna nya och säregna tanke
om kvantitativ konstans. Nej, det plus, som röjer sig i tingens
egenskap att vid sina mekaniska växelvärkningar förete den angifna
1 Se Om psykisk energi, 8. 12—13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>