Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
punkt äro dylika hjälpkonstruktioner, men den, som antager att en
transsubjektiv värklighet ligger till grund för och medbetingar
naturfenomenen, kan dock icke instämma i åsigten att de endast
äro dylika subjektiva skemata, utan måste tillmäta dem en viss
objektivitet. Så äro atomerna visserligen närmast blotta empiriska
symboler för den transsubjektiva realiteten, men just i denna
symbolism röjer sig en bestämd rapport med nämda substantiella
värklighet och därigenom ock en viss grad af objektivitet (sanning).
Vår uppfattning är alltså, att läran ont den förmenta
omöjligheten att öfverskrida medvetandets egen intellektuella sfär, dess
föreställnings- och tankeregion, är förfelad. I denna teori röjer
sig en alldeles onödig hyperkriticism.
Den kunskapsteoretiska immanensfilosofi, hvarmed vi i det
föregående sysslat, saknar visst icke motstycken i svensk filosofi.
Vi nämna namnen Höijer och Boström. Den senare har, som
bekant, inskärpt att "vara är förnimmas", att "ingenting annat kan
förnimmas än förnimmelser" och att "vi med vårt förnimmande ej
kunna liksom gå utom medvetandet"1, tankar, på hvilkas grundval
han uppbygde sin idealism, som dock var af annat slag än den
kunskapsteoretiska immanensfilosofiens föreställningsidealism,
nämligen en metafysisk substansidealism ("spiritualism"). Och helt
nyligen har immanenstanken fått ett resolut uttryck i V. Norströms
arbete Radikalismen ännu en gång (s. 73 ff), där den vinner
förhöjdt intresse genom att sättas i samband med lika så djupsinniga som
vidtgående religionsfilosofiska spekulationer. Han yttrar bland
annat : " positivt utanför vårt medvetande nå vi ju för det första aldrig,
ty då skulle detta ske med någon sorts (positiv) uppfattning, som
vore alldeles medvetslös (negativ). Och det, som fullständigt
undandrar sig vår uppfattning kunna vi dock för det andra, icke med
någon rimlighet kalla värkligt"2. "Intelligensen går aldrig bakom
en för sig varande värklighet, utforskande dess sanna natur"3.
Enligt den i det föregående häfdade uppfattningen måste vi
dock anse, att medvetandets sfär indirekt kan öfverskridas,
nämligen genom eller med tillhjälp af motsvarande begrepp i egenskap
af representanter för den transsubjektiva värkligheten, och denna
medelbara transscendens försiggår i samma grad, som de
representativa begreppen äro adekvata, resp. sanna. Obestridligt är
däremot att intelligensen aldrig kan ställa sig i oförmedlad relation
1 Skrifter (utg. af H. Edfeldt), D. 2, s. 149 m. fl. st. Jfr förf:s studie Till
Boströms teoretiska filosofi, s. 59, 103.
2 Ibid. 73—74.
3 Ibid. 76.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
