Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
Så långt den yttre erfarenheten sträcker sig utbreder sig en
totalitet af ting, och då denna erfarenhet med hänsyn till sitt
omfång är af helt och hållet indefinit natur, blir äfven tingens värld
af en utsträckning, som kan inskränkas endast af mer eller mindre
godtyckligt uppdragna begränsningslinier.
I egenskap af objekt för den yttre erfarenheten är tinget en
sinligt gifven realitet; närmare uttryckt utgör det den genom
syn-och känselsinnena gifna värkligheten. Af dessa är i sin ordning
synsinnet att anse som det för tinguppfattningen bestämmande, på
grund hvaraf tinget med användning af en denominatio a parte
po-tiori preliminärt kan definieras som sinligt åskådningsföremål.
Att bestämma tinget som sinligt åskådningsföremål innebär
ett fastställande ur subjektiv synpunkt. Men det kan och bör äfven
karaktäriseras medels objektiva bestämningar. Tingens värld
bildar ur denna synpunkt en totalitet af yttre föremål eller kroppar.
De öfverströmmande många egenskaper, som tillkomma
tingvärlden, kunna emellertid återföras till ett litet antal
grundbestämningar, hvilka alltså blifva konstitutiva för den kroppsliga
värkligheten. Hvilka dessa äro torde bäst framgå af naturvetenskapens
(fysikens) lära om kropparnas s. k. allmänna egenskaper.
Enligt sitt begrepp äro dessa de bestämningar, hvilka
konstant och gemensamt tillkomma hvarje ting, yttre föremål, kropp,
naturföremål eller hur man må uttrycka sig. Strängt taget skulle
då intet sådant föremål kunna tänkas utan de antydda
egenskaperna. De låta sig under sådana förhållanden uppfattas som
tingens specifikt fysiska grundformer.
Bland dessa märkes först och främst själfva grundegenskapen
hos hvarje ting eller all kroppslig värklighet: rumsbestämdheten.
Ett ting utan rummets form är icke bestämbart som ett ting. Det
må lemnas osagdt om någon annan af tingets många bestämningar
är af samma oupphäfbarhet, visst är, att i den mån ett föremål
af-klädes sin rumsform, så öfvergår det till en annan realitetsart.
Tinget är rumligt utsträckt föremål, det inom en viss rumsgräns
på samma gång extensiva och inom sig slutna hela, hvilket genom
denna afgränsning framstår som ett relativt själfbestående föremål
och äfven framträder i yttre motsats till det förnimmande
subjektet.
Tingens rumsbestämdhet innebär utsträckning i de tre
dimensionerna bredd, höjd och djup, närmare preciserbara medels
grundmåttet längd. Genom denna bestämdhet, som undantagslöst
tillkommer hvarje ting — äfven de elementära kroppsliga
beståndsdelarna, molekyler och atomer, — intager hvarje sådant en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
