Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
— själfva den intuitiva tidsåskådningen — kan näppeligen förklaras
ur objektiva förhållanden, då tiden såsom sådan icke är af någon
reell effektivitet, utan en helt och hållet inaktiv form, en rätt ocli
slätt extensitet med sin specifika dimension. Och man må icke
sammanblanda förändring och tid samt påstå, att förändring eo ipso
innebär tid. Yi kunna visserligen icke föreställa oss förändring annat
än försiggående i tiden, men detta beror just på att tiden är en
allt förestäldt beledsagande subjektiv åskådning. Dessutom är det en
omisskännelig skilnad mellan förändring (händelseföljd) och tidsföljd.
Tidsformen själf förändrar sig icke; den låter endast de successiva
tidsmomenten framträda och draga förbi medvetandet i ett indefinit
prius, nunc och post. Kort sagdt: tidsföreställningen är i egenskap
af en funktion af medvetandets "beziehende Thätigkeit" och på
grund af sin oupphäfbara närvaro vid allt förestäldt snarast att
betrakta som en subjektiv modus. Det samma gäller, såsom vi
erinra oss, om rummet samt tingens kvalitativa bestämdhet. Dock
är allt hos tiden, rummet och kvaliteterna, fattade i sina konkreta
former eller så, som de faktiskt förekomma i värkligheten, icke
exklusivt subjektivt. Liksom det därför måste sökas objektiva
korrelat ej blott till dem, utan ock till exempelvis massa, kraft
och energi, så måste det sökas dylika till det förhållandet, att det
och det inträffade just då och då eller, rättare, därtill att ett visst
längre eller kortare tidskontinuum var upptaget af just den
bestämda tilldragelsen. Tom är aldrig den värkliga tiden. Äfven i
förhållande till rumligheten, den kvalitativa bestämdheten samt
tidsbestämdheten, hvilka i sin rena abstrakthet äro att anse som
eminent subjektiva ingredienser i den gifna värkligheten, spelar
objektiviteten sin rol af determinerande, differentierande och
individualiserande princip. —
Hufvudresultatet af närmast föregående framställning låter
sig icke lätt uttryckas i få ord. Afsigten har varit att inprägla
att tinget ur så väl empirisk som filosofisk (kunskapsteoretisk)
synpunkt utgör ett sammansatt helt af subjektivitet och objektivitet.
De empiriska och filosofiska demarkationslinierna mellan subjektivt
och objektivt sammanfalla dock icke. Den empiriska
subjektiviteten omfattar nämligen endast tingens kvalitativa bestämdhet, "
sinneskvaliteternaunder det den kunskapsteoretiska öfvergriper allt
hos tinget, som öfverhufvud kan betecknas såsom omedelbart
gifvet, således äfven t. ex. rums- och tidsbestämdheten, den faktiska
diskretionen samt rörelsen. Häraf följer ock att den empiriska
transsubjektiviteten presenterar sig i en vida rikare kunskaplig
utstyrsel — om vi så få uttrycka oss — än den filosofiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
