Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 3. Sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Den rena erfarenheten erbjuder emellertid strängt taget icke
något egentligt realsammanhang. De arter denna företer äro
fastmer former af formalsammanhang. Härmed förstå vi ett sådant
förhållande mellan leden i en gifven mångfald af föremål, hvilket
grundlägges, resp. stiftas icke af dessa själfva, utan af det
relationssättande medvetandet. Det är således i grunden ett
sammanhang genom annat än relationsleden själfva och bildar därför
en blott syntetisk ordning, hvilken mer eller mindre tillfälligt
formerar ett sammanhängande helt.
Den yttre erfarenhetsvärldens sammanhang bildar öfvervägande
ett formalsammanhang, hvilket emellertid framträder i tvänne
huf-vudformer: koexistenssammanhang och successionssammanhang.
Koexistenssammanhang. Tingen förete enligt den rena
erfarenhetsuppfattningen rumlig, kvalitativ och t.idlig bestämdhet. Dessa
tre sidor hos tingvärlden — här fästa vi oss i alla händelser endast
vid dem — grundlägga motsvarande former af
koexistenssammanhang.
Först och främst det, som förlänar hela det sinliga universum
dess grundegendomlighet: tingens egenskap att falla utom och
bredvid hvarandra eller existera som yttre och ömsesidigt lägebestämda
föremål. Den ordning, som grundas genom detta förhållande,
framträder i tingvärldens egenskap att såväl i det hela som i hvarje
sin del bilda en på bestämdt sätt anordnad eller af en viss inre
fördelning kännetecknad konfiguration. För den, som i ett enda tag
kunde öfverblicka universum, skulle detta alltså närmast förete
bilden af en dylik yttre lägeanordning. Hvari röjer sig emellertid
det egentliga sammanhanget i denna spridda mångfald? Jo, som
antydt, i de många utomhvarandrafallande tingens koexistens. Att
tingen falla utom hvarandra är snarast ett uttryck för deras
diskretion, men att de därjämte låta sig sammanfattas till en
konfiguration af koexisterande föremål är ett förhållande, som röjer ett visst
sammanhang. Detta är dock intet tidssammanhang — koexistens
är icke identisk med simultanitet —, utan det specifika
formalsammanhang, som bildas därigenom, att samtliga de på antydt sätt
förbundna tingen af medvetandet sammanhållas till ett helt, ett
sambestånd ("ein Zusammensein"), hvars led liksom konkurrera
med hvarandra. Såsom rätt och slätt koexisterande i rummet
bestämma föremålen hvarandra icke reelt; rumsbestämdheten såsom
sådan är ingen reell potens, utan en blott passiv omfattningsform
och en lika passiv diskretionsprincip. I och för sig koexistera
därför ej tingen, men genom att liksom indragas inom medvetandets
sfär — i och med att de förnimmas — komma de att bilda rela-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
