Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 4. Förändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
lätt att inse. I den senares totala lif utgör utvecklingen ett
moment eller en sida. Liksom lifvet är organismen ur
värksam-hetens, och organisationen det lefvande föremålet ur
anordningens synpunkt, är utvecklingen organismen ur den successivt
fortskridande organiseringens. Då utvecklingen återför sig till det
lefvande föremålets organisation, kan den ock närmare analyseras
ur de hufvudsynpunkter denna erbjuder. Hvilka dessa äro kan
dock här icke detaljeradt angifvas \ Allt efter det biologiska
betraktelsesätt, som användes, framstår emellertid utvecklingens
empiriska väsen i olika belysning. För den rent mekaniska
biologien blir utvecklingen ytterst en form för massors, molekylers
och atomers successiva anordning i en organism enligt de
allmänna mekanisk-fysikalisk-kemiska naturlagarna; för det biologiska
betraktelsesätt däremot, som anser, att angifna lagar icke ensamt
förmå förklara utvecklingen, framställer sig denna såsom något
mer eller mindre modifieradt annat. Det som utvecklar sig är
emellertid, betraktelsen må anställas från hvilken ståndpunkt som
hälst, ytterst de individuella organismerna och, medelbart genom
dessa, arter, slägten och öfriga mera omfattande grupper ända upp
till den organiska världen, betraktad som ett enda helt. Och med
organismernas individuella och gruppvisa utveckling vidgar och
stegrar sig ock lifvet till allt rikare och högre realitet. Det specifikt
biologiska uttrycket för denna lifvets utveckling är den organiska
värksamhetens försiggång i funktioner, som på samma gång röja
fortskriden arbetsfördelning och organiskt centraliserad
totalvärk-samhet. —
Begreppet förändring, tänkt i hela sin omfattning, är, såsom af
det föregående inses, förbundet med en så stor mängd
specialföreställningar eller, om man så vill, underbegrepp, att det är förenadt
med svårighet att sammanhålla dem. Vare sig förändringen utgöres
af en rörelse (med alla dess specialbegrepp), en kvalitativ växling,
en gradförändring eller en egentlig utveckling kan den dock
angifvas som ett föremåls successiva eller i tiden försiggående
öfvergång från ett existenssätt eller tillstånd till ett annat. Då
emellertid flere af de bestämningar, som ingå i rörelseförändringen, redan
enligt det föregående hänvisa på både objektiva och
subjektiva förutsättningar, kan här det allmänna omdömet fällas, att
äfven förändringen utgör ett af subjektiva och objektiva faktorer
betingadt fenomen. Frågar man vidare huru förändringens olika
ingredienser fördela sig på dessa subjektiva och objektiva
förutsättningar kan det korta svaret blifva att sammanhanget i den omedel-
1 Jfr a. st. s. 140 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
