Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - B. Den inre erfarenheten. Det individuella själslifvet och dess kategorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
manhang ett indicium på en strängare enhet: ett till grund
liggande reelt enhetligt subjekt.
Det egentliga igenkännandet innebär ett tydligare
sammanhang mellan det föremål, som igenkännes, och ett bestämdt
antecedens, till hvilket det igenkända objektet hänföres genom en akt af
"beziehende Thätigkeit". Detta prius representeras då af vissa
associativt reproducerade föreställningar och med dem förbundna
känslor1. En olikhet mellan bekanthetsfenomenet och
igenkännandet kan anses framträda däri att vid det senare det reproducerade
innehållet icke har så stark tendens att fullständigt sammangå med
det igenkända föremålet, utan bibehåller en viss själfständighet
liksom vid sidan af detta, ehuru sambandet med nämda föremål
är omisskänneligt. För öfrigt utgöres igenkännandets
hufvud-moment af själfva det igenkända objektets inordning eller insättning
i de reproducerade föreställningars sammanhang, hvilka det
framkallar. Och då det faktiskt är samma medvetande, som är
bärare af hela inbegreppet af omedelbart gifna och reproducerade
föreställningar samt för öfrigt äfven de identifikationsprocesser och
jämförelser, som härvid kunna förekomma, så är igenkännandet
ett väl alldeles afgörande bevis på att själslifvet är något mer än
ett blott grupphelt af föreställningar, nämligen ett reelt jag.
Mellan den inre erfarenhetens simultana och successiva
sammanhang bestå ingen skarp motsats och gränsskilnad.
Hufvud-olikheten röjer sig i den utpräglade successiviteten, i det
föreställningarna i det sist accentuerade sammanhanget uppträda efter
hvarandra vare sig såsom yttringar af ett passivt medvetande
eller som bestämningar hos det aktiva tänkandet eller den aktiva
fantasien.
Det mest typiska exemplet på ett dylikt på samma gång passivt
och successivt medvetande är de s. k. idéassociationerna, rättare,
föreställningarnas associationssammanhang. Härmed förstås det kända
faktum, som utgöres af reproducerade individualföreställningars
uppträdande i successiv anslutning till någon utgångsföreställning,
vanligen någon omedelbar sinnesförnimmelse, hvilken då gifver impulsen
till hela det följande reproduktionsförloppet. Ju mera passivt
medvetandet förhåller sig härunder, ju mera karaktäristisk framstår denna
association. Det är bekant att man uppstält vissa lagar för
idéassociationen, hvilka dock mindre äro egentliga lagar än uttryck för de
vanligast förekommande slagen af association: koexistensens lag, suc-
1 "Das Wiedererkennen beruht auf den Zusammenhang des durch die
gegenwärtigen Beize gegebenen mit den Gedächtnisresiduen früherer Vorstellungen".
Erdmann, Logik I, S. 41 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
