Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
sammansättningsdelar konstituerad materia, är utstyrdt med allehanda
tingegenskaper icke blott därför att materiebegreppet framgår ur
analysen af den kroppsliga världen och dess företeelser, utan ock
emedan tinget är den modell, som det blir lämpligast att efterbilda,
då förståndet går att skapa sig en mera konkret föreställning om
naturföreteelsernas substrat.
Det är företrädesvis tvänne vägar, som leda till substansernas
värld. Den ena är den abstrakta spekulationens, den andra den,
som de nämda empiriska vetenskaperna inslagit vid sina analyser af de
yttre företeelserna. Vi skrifva substansernas värld. Egentligare vore
visserligen att närmast endast tala om den substantiella värkligheten,
då det icke utan vidare är afgjordt, att denna är en af många
substanser konstituerad realitet; den kunde ju möjligen utgöras af en
enda substans. Likväl har ännu aldrig en transscendent teori
fram-stälts, hvilken förmått laborera uteslutande med en enda sådan.
Och äfven om det skulle förhålla sig så, att de många
substanserna ytterst vore att återföra till en enda, en absolut substans
(Spinoza), så hindrar detta icke, att man med full rätt kan tala om
substans i pluralis inom ett liksom preliminärt eller periferiskt
område, som då tilläfventyrs vid en yttersta analys af värkligheten
återför sig till och kanske går öfver i den enda och ena absoluta
substansen och dess oändlighet1.
Substanskategorien, såsom vi här fatta den, är dock icke något
egentligt metafysiskt begrepp3. Visserligen är termen substans föga
använd inom det empiriska området, men att det naturvetenskapliga
begreppet materia och tanken att den senare konstitueras af en
mångfald af elementära sammansättningsdelar (atomer, massenheter,
"kraftcentra") i grunden återföra sig till en substansuppfattning
framgår af att materien utgör naturföreteelsernas substrat och i denna
egenskap bildar en icke iakttagbar, utan blott tänkbar förutsättning3.
För den exakta naturvetenskapen, liksom för det mera spekulativa
tänkandet, framgår då substansbegreppets allmänna nödvändighet
ur-nödtvånget att öfverskrida sfären för de faktiskt gifna företeelserna
och uppsöka en till grund för dessa liggande, i angifven mening
transscendent värklighet.
1 Lotzes Metaphysik (2:e Aufl., 1884) bildar ett slående och lärorikt modernt
exempel på en dylik regress till en strängt monistisk substantialism.
2 Det metafysiska korrelatbegreppet är väsen. Se kap. XXI.
3 Begreppet materia (jfr s. 375): Cohen, Logik, S. 207 ff (äfven historik).
Riehl, Kritic., II: Th. 1, S. 274: materien är "die Substanz im Räume und als solche
auch in lauter räumlichen Bestimmungen zu denken". Wuüdt, System, S. 271, 437.
Uebekweg, Logik, S. 112.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
