- Project Runeberg -  Kunskapslära /
529

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

529

material, och själfva värkan är en af orsaken i materialet
åvägabragt förändring. Två punkter må i samband härmed så godt först
som sist beröras: är orsaken värkligen en frambringande faktor?
Äro vidare orsakan och värkan alltid yttre led i förhållande till
hvarandra ?

Intet talesätt är vanligare än det, att någon orsak "
frambringar" en viss värkan Redan förut är framhållet att värkan icke
rent af skapas af orsaken; den utgöres endast af någon förändring i ett
redan förut existerande sakbestånd. Men just denna förändring
kan med skäl betecknas såsom frambragt. Att något frambringas
innebär att något nytt insattes i aktualitetens värld eller, med ett ord,
förvärkligas utöfver en redan existerande realitetsordning. Och en
förändring innebär otvifvelaktigt en dylik insats. Det ligger i
förändringens natur att medföra motsvarande nya förhållanden; i och med
förändringen kan då ock något sägas frambringas 2 (utan att detta
innebär ett tankens nedsjunkande till "fetischism" 8). Det dunkla i
föreställningen om ett frambringande återför sig fastmer till
frågorna, huru något nytt öfverhufvud kan uppstå och huru själfva
frambringandet försiggår. Hvad det förra spörsmålet beträffar, så
vinner det sitt åtminstone partiella svar om man betänker, att tingens,
resp. substansernas inbördes relationer icke äro evigt stabila, utan
variabla. Det nya blir då, objektive, liktydigt med bildandet af
en ny relationsordning och, subjektive, med uppkomsten af ett nytt
föreställningsinnehåll. Men yttre relationsväxling mellan
substanserna och inre tillståndsändring hos jagen hafva vi förut framhållit
som förändringens båda grundformer. Att något nytt kan
frambringas är då icke märkvärdigare än att förändring öfverhufvud
existerar. Sättet hvarpå själfva frambringandet försiggår blir däremot
alltigenom gåtfullt. Det måste erkännas, att vi alls icke veta, huru en
substans eller en substanskomplex så att säga bär sig åt, då den
in-värkar på en annan och hos denna åstadkommer någon yttre eller inre
förändring4. Men vi kunna söka återföra förhållandet till dess
elementära kunskapsteoretiska förutsättningar. Därvid blir först att
observera att hvarje förändring återför sig till vissa betingelser. En

1 Jfr i sammanhang härmed Lotze, Metaphys., S. 103; se ock Kroman, a. st.,
S. ’280, 289.

2 "Die blosse Succession von Vorgängen, yttrar Sigwart, Logik, Bd 2, S.
133, erschöpft den Sinn, den wir mit ’Wirken’ verbinden, nicht, sondern muss durch
den Gedanken ergänzt werden, dass das Thun ... (der Ursache)... eine Veränderung
hervorbringe". Jfr noten s. 521.

3 såsom Mach, Wärmelehre, S. 400, befarar.

4 Se härom Lotze, Metaphysik, S. 112 ff.

Vannérus, Kunskapslära. 34

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskap/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free