Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
blott ett uttryck för skeendets i världen logicitet, utan äfven för
dess åskådliga natur. Det, som står i orsakssammanhang, är
nämligen egentligen diskreta och utomhvarandrafallande substanser, men
här inspelar rumsåskådningen1, och tidsåskådningen saknas ej häller,
alldenstund den händelseföljd, hvilken kausaliteten liksom
reglerar, blir en successivitetens: skeende innebär ju för oss faktiskt
ett skeende i tiden. Kausaliteten kommer härigenom att förete
bilden af ett öfvervägande lineärt anordnadt sammanhang eller ett helt
i tidens dimension. Den blir ett slags band, som förenar alla
tilldragelser i världen till ett enda sammanhang.
Det är emellertid det egendomliga med denna händelseföljd att den
ur en viss annan synpunkt endast skenbart bildar en utdragen sträcka.
Själfva grundlägga händelserna icke ett bestående kontinuum, hvilket
kunde liksom bevara de olika tilldragelserna i kronologisk ordning,
utan i hvarje aktuelt tidsögonblick är allt, som öfverhufvud funnits
och finnes af realitet, öfverfördt och samladt i just detta
ögonblick. Realiteten äger för såvidt endast en ögonblicksexistens. Delvis
beror detta på den egenheten hos den mekaniska kausaliteten att orsaken
(energien) omsätter sig i sin värkan. Då t. ex. en rörelse (rörelseenergi)
åstadkommer en värkan, existerar den icke mera efter denna
kraft-utöfning utan har gått öfver i effekten. Och öfverhufvud lemna
hvarken tingen eller händelserna minsta grand af realitet efter sig på
den genomlöpta tidsbanan. Nu är det visserligen sant, att
världsprocessen icke företer en ständigt försiggående rörelse transformation.
Den har ju äfven en statisk sida, och lägeenergien kan länge och väl
hålla sig i stationärt tillstånd. Likväl är endast den lägeenergi,
som är i det just förevarande ögonblicket, den för oss värkliga
iägeenergien. I ett förutgående ögonblick är absolut ingenting,
alldenstund intet kan samtidigt existera i tvänne successiva
tidslägen. Allt är därför i nuet, och realitetens egenskap att te sig
liksom utdragen i det oändliga är endast ett slags tidsillusion.
Hvarje efterföljande världstillstånd blir under sådana
förhållanden bestämbart som det på samma gång omsatta och förbrukade
föregående. Prius och posterius äro här alltså ej sammankopplade
som länkarna i en kätting, utan likna snarare en gigantisk rulle, som
ständigt rullar i hop sig. Kausalsammanhanget i världen äger
ur det aktuella ögonblickets synpunkt intet reelt längdsammanhang.
Ty det just förevarande tidsögonblicket och det horisontalplan, som
skär tidslinien i denna ögonblickspunkt, representera det egentligt
värkliga eller aktuella. Alla andra dylika genomskärningsplan gå genom
1 Jfr a. 535.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
