Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
Från denna blir filosofiens yttersta mål att söka tränga till insigt
om värklighetens väsen. Sanning ur objektiv synpunkt är just väsen.
Det stränga sanningsbegreppet står eller faller därför med
väsens-begreppet, och filosofien (imetafysiken) med båda. Empirien däremot
behöfver icke taga väsenskunskapens förvärkligande till någon
hufvud-uppgift och gör det faktiskt ej häller. Den rör sig mera obunden
inom det transscendenta området i det den konstruerar den realitet,
hvilken den finner mest tjänlig för sitt hufvudsyfte, d. v. s. den
skapar ett eller annat system af hypoteser, hvilka förklara den gifna
värklighetens företeelser. Om dessa äro sanna eller icke blir här
ingen lifsfråga; hufvudsaken är att de äro brukbara, hvilket de
måste vara i egenskap af teoretiska utilitetsprinciper. Just därför
kan empirien, som sagdt, konstruera den transscendenta
värkligheten, under det filosofiens uppgift är att rekonstruera densamma.
Objektiviteten är icke blott föremål, utan ock norm för filosofien,
en så strängt omutlig norm, att den icke kan undanskjutas eller
suspenderas utan att filosofien själf upphäfves i och med ett dylikt
förfaringssätt. Filosofien nöjer sig därför icke med tanken att
värkligheten kunde vara så eller så, utan den önskar veta huru den i
sin sanning år. Den vill icke hafva objektiverade konstruktioner,
utan det rekonstruerade objektiva väsendet.
Då den empiriska och filosofiska kunskapsvärksamheten
företer dylika differenser, måste olikheter framträda äfven med hänsyn
till resultatet. Hvad de empiriska vetenskaperna kunna
åstadkomma är en motsägelselös och inom sig sammanhängande
världsförklaring och på samma gång världs åskådning (jfr s. 469). Det
är företrädesvis kategorierna objekt (subjekt), mångfald och
kausal-sammanhang, som utgöra fundamenten för denna uppfattning. Och
medels desamma är en orientering inom den yttre och inre
värklighetens områden faktiskt möjlig. Metafysiken i sin ordning måste
främst tillsträfva en funktionsuppfattning af förhållandet mellan
fenomen och väsen. Om metafysiken kände värklighetens väsen och
väsenssammanhang skulle den alltså hafva sitt grundproblem löst.
Den vore i hufvudsak nöjd med en faktisk kunskap härom.
Naturligtvis skulle den sedan söka att allt mera ingående determinera
denna kunskap och då äfven eftersträfva en förklaring af
fenomenet ur väsendet. Men detta är ett mera sekundärt intresse.
Förklaring innebär alltid någon grad af nödvändighet, hvilken
senare här blir en tankefunktion, men ingen objektiv realitet. Det
är dock just objektiviteten själf, uppfattad, som framhållet, ur
väsendets synpunkt, hvarom filosofien (metafysiken) vill äga sann kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
