Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
psykisk funktionsgrund, hvilken därtill måste uppfattas som ett reelt
subjekt. Detta senare är följaktligen det, som måste blifva
idealismens prototyp, ty att upphöja betingade och sekundära fenomen
sådana som t. ex. medvetandet och viljan till metafysiska principer
vore ju en fullkomligt misslyckad konstruktion.
Det aktuella själslifvet hänvisar, som framhållits, på ett
transscendent psykiskt subjekt, transscendent i den meningen, att det i
och för sig icke är föremål för erfarenhetsuppfattning. Det må vara
tillåtet att, som skett (s. 577) beteckna detta subjekt med det kantiska
uttrycket: den transscendentala apperceptionen. Härmed förstå vi då
begreppet om bl. a. den funktionsgrund, resp. det reella subjekt, som
måste antagas fylla ut det aktuella själslifvets brist på själfexistens
genom att på samma gång ligga till grund för detsamma och
involvera det; apperceptionen blir vidare en värksamhetsprmci-p, enär
den företrädesvis framgår ur reflektionen på det gifna själslifvets
funktioner samt sammanhanget mellan dessa. Och den framstår i
själfva värket som en högst komplicerad enhet, om man betänker,
att nära nog samtliga de psykiska värksamhetsyttringarna1 skola
förbindas till reelt sammanhang af och genom densamma.
Frågan blir nu om man kan äga en adekvat
sanningsuppfattning af apperceptionen, och om denna i så fall kan poneras utgöra
ett grundväsen?
Den väsensegenskap, som här närmast intresserar oss, är den,
som sammanfaller med värklighetens transscendenta quale: hvad är
apperceptionen med hänsyn till sin väsensart? Vid reflektionen på denna
fråga finner man snart att något tillfredsställande svar icke kan gifvas.
Medvetande, vilja eller känsla kan apperceptionen icke vara, då den
fastmer utgör förutsättningen för dessa funktionella data och måste
antagas vara en i och för sig omedvetet fungerande princip. Ännu
mindre kan den antagas vara af kroppslig natur, ett slags
psyko-mekanisk apparat. Locke’s påstående att ett materielt väsen nog
kunde hafva tankeförmåga är att betrakta som en tom fras. Men
om apperceptionen således hvarken är det ena eller det andra af
nu berörda kvasimöjligheter, hvad är den då egentligen? Man
svarar måhända: den är en andlig realitet, ett psykiskt subjekt.
Detta är visserligen ett rimligt svar, men det träffar tyvärr icke
sakens kärna, ty andligheten angifver ej hvad apperceptionen är,
utan i själfva värket hvad den icke är — den ger uttryck åt dess
imma-terialitet — och subjektets psykicitet är blott ett annat uttryck för den
1 Se om dessa Vid studiet af Wundts psykologi, s. 264 ff; om Känts
appercep-tionsbegrepp, ibid., s. 485 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
