Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXII. Om kunskapens gränser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
kan icke exklusivt fasthållas. Tänkandet går i otaliga fall utöfver
erfarenheten. Men all sådan kunskap, hvilken på ett eller annat
sätt hänför sig till föremål, som icke tillhöra, resp. icke kunna
tillhöra erfarenheten, är transscendent. Och att det icke endast är
filosofien som använder transscendenta begrepp, utan ock de
empiriska vetenskaperna vet enhvar, som något befattat sig med
dessa. Det är emellertid skilnad mellan transscendens och
transscen-dens. Den empiriska transscendensen är af ett slag, den filosofiska
(metafysiska) af ett annat. När de empiriska vetenskaperna göra
språnget öfver i det transscendenta afse och tillsträfva de något
annat än filosofien, då den gör ett motsvarande hopp. Redan i
det föregående är denna skilnad mellan empirisk och filosofisk
transscendens markerad1. Här må därför endast fastslås, att man
kan angifva tre hufvudslag af kunskap: 1) omedelbar
erfarenhetskunskap, 2) empiriskt-transscendent kunskap samt 3)
filosofiskt-transscendent eller metafysisk.
I enlighet med det sagda framställer sig nu först frågan om
den omedelbara erfarenhetskunskapens gränser.
Man må då främst betänka, hvad frågan gäller, så att man
använder den rätta måttstocken på nämda kunskap och af
densamma icke fordrar det orimliga. Så vore det otillbörligt att hos
erfarenhetskunskapen anmärka såsom en brist att den icke innehåller
någon kunskap om värklighetens väsen. Det kan den icke, och den
kan därför icke häller mätas med väsenskunskapens måttstock.
Den skall fastmer ses ur sin egen och immanenta synpunkt och
pröfvas med tillhjälp af erfarenhetskunskapens eget begrepp och
ideal. Det blir här som öfverallt, där det gäller en uppskattning
och värdesättning. Det blir ett förhållande mellan värklighet och
ideal. Och just den motsats, som visar sig bestå mellan dessa
korrelat, kommer att utmärka gränsen, här närmast
erfarenhetskunskapens gräns.
Sistnämda kunskap hade nått sin ideala fulländning om den
utgjorde ett system af adekvata varseblifningar, resp. adekvata
reproducerade föreställningar om alla öfverhufvud möjliga
erfarenhetsföremål. Alla de hänseenden, i hvilka den icke når upp till
och fyller detta mått, utgöra då lika många gränser.
Den närmare reflektionen på erfarenhetskunskapens ideal och
dettas motsats till den faktiskt existerande erfarenhetskunskapen i
det hela upplyser om, att erfarenheten är begränsad i fyra
hufvud-afseenden eller med hänsyn till exakthet, extensitet, visshet och all-
1 S. 613 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
