Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIII. Om det genetiska grundförhållandet mellan värkligheten och kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föga med det egentliga och centrala kunskapsproblemet — det om
kunskapens objektivitet — att skaffa, men den psykogenetiska
synpunkten är dock en betydelsefull komplementsynpunkt. Visste vi
mera om denna genesis än vi veta, skulle det för öfrigt måhända
visa sig, att den äfven är af kunskapskritisk betydelse. Förhölle
det sig så, som t. ex. Spencer söker göra sannolikt, att vissa
intelligensens “blank forms“ äro det genom afpassning utbildade
subjektiva motstycket till den objektiva värklighetens allmänna
grundformer, så skulle i detta förhållande ett viktigt intyg om antydda
intelligensformers objektivitet otvifvelaktigt föreligga. Kort sagdt,
ett betraktande af kunskapen ur genetisk synpunkt är ägnadt att
ansenligt vidga det kunskapsteoretiska perspektivet och på samma
gång hålla den tanken aktuell, att huru mycket vår kunskap än är
bestämmande för värkligheten sådan vi uppfatta den, så blir det dock
ytterst värkligheten, som bestämmer vår kunskap. Den senare framstår
då i likhet med allt annat gifvet som en på samma gång lagbunden och
nödvändig modus af värklighetens egen universella process.
Kunskapen är alltså icke blott kunskap om värkligheten, utan den är ock en
kunskap af och genom värkligheten. Ja, den senare kan själf sägas
äga kunskapen, nämligen genom medvetandet. Detta blir alltså
ur förevarande synpunkt ett slags intellektuelt organ för
värkligheten, och kunskapen en af de otaliga manifestationer, i hvilka
världen och dess lif röja sig; den blir världslifvets individualiserade
själfmedvetande.
Spencer, som strax ofvan nämdes, är den förste, som försökt sig
med en evolutionistisk undersökning i modern bemärkelse af
kunskapen. Det sker i The Principles of Psychology (hvars första
upplaga utkom 1855; se nedan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
