Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIII. Om det genetiska grundförhållandet mellan värkligheten och kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
samma gång liksom ett förbud — att acceptera motsägelser såsom
legitima föreställningsförbindelser.
Äfven satsen "duplex negatio affirmat" samt den lag, som
alternativt begränsar tänkandet till en position och dess
kontradiktoriska motsats, äro uttryck för rent logiska operationer, där själfva
krafvet på objektiv motsvarighet är förhastadt, ja orimligt.
Objektiviteten själf negerar inga negationer; det kan endast ett
tänkande göra.
Hvad vidare den tillräckliga grundens princip beträffar så är
denna icke allenast af objektiv betydelse, utan ock af
objektiv-grundläggning. Ty då den uttalar, att; det betingade har sin grund,
så förutsätter denna. sanning insigten om att det betingade är det
genom sitt sammanhang med annat existerande. Det betingade är
icke betingadt, om det icke står i sammanhang med och beror af
annat. Först skall det alltså liksom upptäckas, att något värkligen
är betingadt eller utgör ett led i ett realsammanhang; därefter följer
tanken om en grund till det betingade som ett omedelbart
korolla-rium af det insedda sammanhanget. Den tillräckliga grundens lag
är därför egentligen en sekundär princip, hvars objektiva
fundament är ett. föremåls förutsatta sammanhang med annat. Det kan
därför sägas ligga i det betingades begrepp att det skall hafva sin
grund, alldenstund det betingade, som sagdt, är det genom sitt
sammanhang med annat beroende. Och "annat" — det andra, som kommer
det betingade att bero, — blir här just grund. Nu finnes det
faktiskt sådana föremål och förhållanden, hvilka äro betingade samt
stå i erfarbart betingningssammanhang med bestämda förutsättningar.
Och det är egentligen endast en motsvarande tanke, som den
tillräckliga grundens lag bringar till låt vara universelt uttryck.
Principen1 framstår då som en af objektiviteten själf föranledd och
för såvidt medvetandet ingifven tanke — däraf ock dess objektiva
giltighet. Dess universalitet däremot kan den objektiva värkligheten
icke grundlägga, men denna supplerande tanke kan medvetandet
själft mycket väl tänka och därvid antaga, att satsen är af
universell giltighet. Lagen äger alltså den dubbelbestämdhet, som
härflyter ur, att den är af aposteriorisk grundläggning, under det
dess färdigbildning och logiska fulländning åstadkommas genom en
konstruktiv akt af tänkandet själft.
Slutligen ett ord om satsen "ex nihilo hihil fit". Den är
uttrycket för en tankeomöjlighet: ur det rena intet kan något ej
1 Huravida det möjligen förefinnes någon skilnad mellan princip ocli lag anse vi oss
här kunna negligera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
