Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIV. Genetiska motsatser - Aprioritet och aposterioritet. De aprioriska axiomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
den transscendentala apperceptionen är att den utgör en dylik
värksam, i syntetiska och analytiska funktioner framträdande enhet.
Uppfattad mera in concreto ter den sig som en " organisation" (Lange),
hvilket torde vara det mest träffande skematiska uttrycket för dess
helhet. Huru är emellertid denna organisation närmare bestämd?1
Dess centrala, reella moment är medvetandet, nämligen det
(mänskliga) medvetande, som när det öfverhufvud är aktuelt förnimmer
föremål af ett eller annat slag och på tvänne hufvudsätt, nämligen dels
intuitivt, dels diskursivt; i senare fallet prediceras bestämningar om
de i medvetandets blickpunkt sig befinnande föremålen. Dessa
bestämningar konstituera i sin ordning det egentliga
kunskapsinnehållet. Och innehållet är framför allt hvad som gifver den
transscendentala apperceptionens formella enhet lefvande
kunskaps-lif och därmed aktuell realitet. Det bildar därför all mänsklig
kunskaps egentliga aktualitetsform (s. 101). Aktuell är vidare
kunskapen i samma mån den framträder i exakta omdömen (predikat),
exaktheten må sedan vara af öfvervägande empirisk eller logisk
bestämdhet (s. 278).. Att utdana kunskapen till ett helt af dylika
"om-dömespredikat" är den kunskapliga värksamhetens uppgift. Kunskapen
vinner därvid det mått af objektiv giltighet, som öfverhufvud kan
förvärkligas. Och objektiviteten, af hvilket närmare utprägladt
slag den i öfrigt må vara, är kunskapens vigtigaste bestämning.
Om den transscendentala apperceptionen: Kant, K. d. r. V., S. 115
ff. Cohen, se Lindheimers Beiträge, S. 31, 74, Kants Th. d. Erf. (på
många ställen), Riehl, Kritic., II: Th. 2, S. 41, 163—164: »das
intellektuelle Coordinatsystem». Wundt, Logik, I, S. 468, II: II, S. 246, 266.
System, S. 379.
Andra grundbestämningar hos kunskapen äro allmängiltigheten
och nödvändigheten. Hafva dessa sin grund i kunskapsförmågans
aprioriska bestämdhet? Man kan besvara frågan jakande, hvarvid
dock den egentliga innebörden af detta ja behöfver att närmare
preciseras.
Kunskapens allmängiltighet har två källor. Ur objektiv
synpunkt framgår den som en följd af själfva kunskaps-, resp.
sanningsbegreppet. Försåvidt ett omdöme är objektivt giltigt (sant) är dess
innehåll ett uttryck för ett motsvarande objektivt förhållande och
kan i kraft af objektivitetens egen (förutsatta) entydighet icke
vara mer än på ett sätt. Det ligger således i den sanna
kunskapens väsen att den skall utgöra ett allmängiltigt förnimmande.
M«n denna fordran blir vanmäktig, om den subjektiva be-
1 Ur psykologisk synp. är frågan besvarad i förf:s Vid studiet af Wundts
psykologi, s. 285 ff, 485 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
