Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genetisk afdelning: kunskapsgenealogi - Kap. XXIV. Genetiska motsatser - Aprioritet och aposterioritet. De aprioriska axiomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Just ’grundsatser’ benäinde Känt det system af aprioriska
omdömen, som han utvecklade i den afdelning af Kritik der reinen
Vernunft, hvilken är rubricerad "Die Analytik der Grundsätze".
Enligt honom existerar det ett antal fundamentala "Urtheile, die
der Verstand ... a priori zu Stande bringt" \ "Grundsätze a priori
führen diesen Namen nicht bloss deswegen, weil sie die Gründe
anderer Urtheile in sich enthalten, sondern auch weil sie selbst nicht
in höheren und allgemeineren Erkenntnissen gegründet sind"2. Det
är dock icke vår afsikt att närmare undersöka och pröfva Kants
framställning af det betydelsefulla uppslag han gifvit i nämda
ana-lytik. Vi anse, att Kants allmänna grundtanke är riktig: det
existerar värkligen ett antal såsom aprioriska bestämbara axiom. Dessa
bilda ock de yttersta teoretiska grundvalarna inom vissa
motsvarande kunskaps- och vetenskapsområden. I hvilken mån de kunna
anses utgöra grundvalar för allt hvad vetenskap heter är däremot
en fråga för sig.
Någon sträng deduktion af nu berörda axiom är näppeligen
möjlig. De kunna endast upptäckas genom reflektion på den
fungerande kunskapsförmågan själf och för öfrigt på sådana
kunskapsfakta, i hvilka de röja sig. Nu är det obestridligt, att
appercep-tionen (medvetandet) förnimmer på dels intuitivt, dels diskursivt
sätt". Typiska uttryck för dessa former af förnimmande äro
åskådandet och tänkandet.
Det förra innebär en omedelbar uppfattning af ett bestämdt
föremål eller ett föremål öfverhufvud (i enlighet med
grundsanningen om medvetandets korrelativitet). Att denna omedelbara
uppfattning är understäld lagar eller, med ett ord, lagbunden, är en
tanke, som efter Kants behandling (i Kritik der reinen Vernunft,
den transscendentala ästetiken) af åskådningsproblemet svårligen
kan förnekas. Vi kunna icke åskåda eller öfverhufvud föreställa
oss föremål utan att dessa mer eller mindre afgjordt framträda i
rummets och tidens former. Här råder då en åskådandets lag: i
samma mån medvetandet manifesterar sig som "ein
gegenständliches Bewusstsein" är det ett rums-och tidsbestämdt förnimmande.
Men hvarför skulle det vara ett sådant, om rum och tid icke i en
eller annan mening vore aprioriska föreställningsfunktioner? Att de
utbildade rums- och tidsåskådningarna därtill kunna göras till
föremål för reflektion och vetenskaplig behandling är ett faktum.
1 K. d. r. V., S. 148.
2 Ibid., S. 149.
3 s. 105, 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
