Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akademier — främjare av konst och vetenskap - Svenska akademiens valspråk är »Snille och smak» - Andra lärda samfund - Akropolis — Atenas heliga borg - Tempel och befästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 AKROPOLIS
i. Anders Johan von Höpken, 1786 — Nils Ph. Gyldenstolpe, 1789 —
Johan Olof Wallin, 1810 — Anders Fryxell, 1840 — Hans Forssell,
1881 — Carl Bildt, 1901 — Birger Wedberg, 1931 — Birger
Ekeberg, 1945
2. C. Fr. Scheffer, 1786 — Abr. Nicolas Edelcrantz, 1786 — Carl
Peter Hagberg, 1821 — Chr. Erik Fahlcrantz, 1842 — Gunnar
Wennerberg, 1866 — Claes Annerstedt, 1901 — Martin Lamm,
1928 — Ingvar Andersson, 1950
3. Olof Celsius d. y., 1786 — J. A. Tingstadius, 1794 — C. G. von
Brinkman, 1828 — Albrecht Ihre, 1849 — Johan Börjesson, 1859 —
Hans Magnus Melin, 1866 — C. G. Malmström, 1878 — Henrik
Schück, 1913 — Henrik S. Nyberg, 1948
4. Johan Henrik Kellgren, 1786 — Johan Stenhammar, 1797 —
Claes Fleming, 1799 — Carl Adolph Agardh, 1831 — Fredrik F,
Carlson, 1859 — Herman Rundgren, 1887 — Ivar Afzelius, 1907
— Tor Hedberg, 1922 — Sigfrid Siwertz, 1932
5. Mattias von Hermansson, 1786 — Magnus Lehnberg, 1789 —
Jacob Lindblom, 1809 — Carl von Rosenstein, 1819 — Jöns Jacob
Berzelius, 1837 — Johan Erik Rydqvist, 1849 — Theodor Wisén,
1878 — Knut F. Söderwall, 1892 — Axel Kock, 1924 — Bengt
Hesselman, 1934 — Henry Olsson, 1952
6. Johan Wingård, 1786 — Adolf Mörner, 1818 — Anders Grafström,
1839 — Fredrik Dahlgren, 1871 — Hans Hildebrand, 1895 — Sven
Hedin, 1913 — Sten Selander. 1953
7. Axel von Fersen, 1786 — A. G. Silverstolpe, 1794 — Anders af
Kullberg, 1817 — Carl August Hagberg, 1851 — Wilhelm Erik
Svedelius, 1864 — Fredrik Sander, 188g — Albert Gellerstedt,
1901 — Selma Lagerlöf, 1914 — Hjalmar Gullberg, 1940
8. J. G. Oxenstierna, 1786 — Esaias Tegnér, 1818 — C. W. Bottiger,
1847 — Carl David af Wirsén, 1879 — Verner von Heidenstam,
1912 — Pär Lagerkvist, 1940
9. Gudm. Jöran Adlerbeth, 1786 — Hans Järta, 1819 — Carl David
Skogman, 1847 — Henning Hamilton, 1856 — Esaias Tegnér d. y.,
1882 — Otto von Friesen, 1929 — Einar Löfstedt, 1942
10. Anders af Botin, 1786 — Chr. Bogislaus Zibet, 1790 — Gusta’
Lagerbjelke, 1809 — C. Fr. af Wingård, 1837 — Henrik ReuterdahJ
1852 — Paul Genberg, 1871 — Carl Snoilsky, 1876 — Harald
Hjärne, 1903 — Fredrik Böök, 1922
11. Nils von Rosenstein, 1786 — Lars Magnus Enberg, 1824 — Bror
Emil Hildebrand, 1866 — Clas Theodor Odhner, 1885 — Erik Axel
Karlfeldt, 1904 — Torsten Fogelqvist, 1931 — Nils Ahnlund, 1841
12. Elis Schröderheim, 1786 — Isac Blom, 1797 — Gustaf Fredrik
Wirsén, 1826 — Bernhard von Beskow, 1828 — C. G. Strandberg,
1869 — Anders Anderson, 1875 — Adolf Nordenskiöld, 1893
— Gustaf Retzius, 1901 — Adolf Noreen, 1919 — Bo Bergman, 1925
13. G. Fr. Gyllenborg, 1786 — Frans Michael Franzén, 1808 —
Bernhard Elis Malmström, 1849 — Carl Kullberg, 1865 — Alfred
Melin, 1898 — Anders Österling, 1919
14. G. M. Armfelt, 1786 — 94 (se även stol 17) — Malte Ramel. 1797 —
Erik Gustaf Geijer, 1824 — Elias Fries, 1847 — Carl Rupert
Nyblom, 1879 — Per Hallström, 1908
15. Carl Gustaf Nordin, 1786 — Carl Birger Rutström, 1812 — Johan
David Valerius, 1826 — Ludvig Manderström, 1852 — Anton
Niklas Sundberg, 1874 ~ Gottfrid Billing, 1900 — Hans Larsson,
1925 — Elin Wägner, 1944 — Harry Martinson, 1949
16. C. G. af Leopold, 1786 — Samuel Grubbe, 1830 — Israel Hwasser,
1854 — C. W. A. Strandberg, 1862 — Viktor Rydberg, 1877 —
Waldemar Rudin, 1896 — Nathan Söderblom, 1921 — Tor Andræ,
>932 — Elias Wessén, 1947
17. Johan Murberg, 1787 — Gustaf Mauritz Armfelt, 1805, — Gustaf
af Wetterstedt, 1811 — A. M. Strinnholm, 1837 — Louis De Geer,
1862 — Pehr v. Ehrenheim, 1897 — Hjalmar Hammarskjöld, 1918
— Dag Hammarskjöld, 1954
18. Nils Lorens Sjöberg, 1787 — A. Fr. Skjöldebrand, 1822 — Per
Henrik Ling, 1835 — P. D. A. Atterbom, 1839 — J. H. Thomander,
1855 — Gustaf Ljunggren, 1865 — Vitalis Norström, 1907 —
O. Montelius, 1917 — Albert Engström, 1922 — G. Mascoll
Silf-verstolpe, 1941 — Gustaf Hellström, 1942 — Bertil Malmberg, 1953
De aderton stolarna i Svenska akademien är numrerade och varje nyvald ledamot erhåller sin företrädares stol. Ovan är
samtliga stolinnehavare uppräknade från invigningen 1786. Bland de många namnen återfinns åtskilliga av våra främsta
kulturpersonligheter. Artalet anger inträdesdatum.
stått i den språkvårdande uppgift som ordboken och
ordlistan fyller, även om denna språkvård ingalunda
kan mäta sig med den franska i fråga om fasthet och
myndighet.
Andra lärda samfund
Gäller det lärda samfund som sysslar med annat än
vitterhet tar engelsmännen priset med sin ärevördiga
Roy al Society. Ursprungligen en enskild
sammanslutning av naturvetenskapsmän ombildades detta
säll
skap år 1662 till en kunglig akademi. I Sverige tillkom
1710 en »vetenskapssocietet» i Uppsala, och 1739
instiftades Kungl. svenska vetenskapsakademien, med
säte i Stockholm. Den består av högst 130 svenska och
100 utländska medlemmar. Samtidigt med Svenska
akademien stiftade Gustav III Vitterhets-,
historie-och antikvitetsakademien. Flera andra akademier
finns i Sverige. De har till uppgift att vårda sig om
musik, konst, krigsvetenskap, lantbruk etc. och
återfinns bland uppslagsorden i registerbanden.
ATENAS HELIGA BORG
Konstens och kultens oförgängliga klippa i Aten
Akro’POLIS, »högstad», kallades i de gamla
grekiska städerna den högt belägna borg eller fästning
där fursten och hans omgivning bodde och dit även
det i »lågstaden» boende folket tog sin tillflykt, då
fienden hotade.
Det Akropolis som överskuggar alla andra i vårt
medvetande är Atens. Det ligger på en brant, endast
från en sida bestigbar klippa, högt över den omgivande
staden. Redan då man på långt håll nalkas denna
fängslas blicken av Akropolis. Det förblir inte bara till
det yttre, utan i djupare mening en symbol för det
historiens, kultens och konstens Aten som intar en
oförliknelig rangplats i Västerlandets kulturhistoria
och vars glans aldrig kan förblekna.
Tempel och befästningar
I våra dagar bortskymmer tempelbyggena
Akropolis’ ursprungliga bestämmelse som fästning. Denna
grundades redan under den s. k. mykenska tiden,
århundraden innan Aten nådde någon politisk
betydelse. Efter konungadömets avskaffande fick
emellertid Akropolis den dubbla betydelsen av fästning och
nationalhelgedom. De äldsta templen var byggda av
en porös kalksten och smyckade med skulpturer av
samma material, rikt bemålade i granna färger. Redan
på 500-talet revs en del av dessa byggnader, och
förstörelsen fullbordades när Xerxes under andra
perserkriget ödeläde Akropolis. Materialet användes som
fyllning i de nya terrasseringar som gjordes för att
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
