Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akvarium — akvarieägarens ABC - Akvariets fiskar - Akvariets skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 AKVARIUM
Akvariets fiskar
Det är inte alls nödvändigt att man har just fiskar
som akvariedjur. Men av olika anledningar är fiskarna
de mest lämpliga invånarna i ett sötvattensakvarium
och det hör till undantagen att ett sådant akvarium,
förutom snäckor, innehåller andra djur än fiskar.
Man brukar skilja på sällskapsakvarier och
specialakvarier. I det förra håller man många olika arter
tillsammans och det gäller då bara att välja fiskar som
man tycker verkar trevliga, som passar ihop och trivs
med den föda och temperatur man kan bjuda dem.
I specialakvariet håller man i allmänhet endast en
fiskart, vanligtvis med avsikten att fiskarna skall
föröka sig.
Vid valet av fiskar, liksom för växterna, gäller att man
före inköpet bör rådfråga en bra akvariebok. Här skall
endast nämnas några av de vanligaste och härdigaste
fiskarna. Sedan guldfisken för länge sedan spelat ut
sin roll som populär akvariefisk — den är ganska
trög, växer sig lätt alltför stor och fordrar egentligen
kallvattensakvarium — är säkert de ungfödande
tand-karpama de mest kända och hit hör nybörjarfisken
framför alla andra, miljonfisken eller guppyn. Platy
och svärdbärare är två andra välkända och lätthållna
fiskar, som föder ungar i stället för att lägga rom.
Bland karpfiskarna kan man särskilt rekommendera
praktbarben, som visserligen inte är så vacker som
namnet säger men trevlig och förnöjsam, och
sebra-fisken, som fått sitt namn av sina ränder, trots att
dessa i motsats till sebrans löper på längden. Av
lax-karparna finns det många olika sorters tetror, som
alla är färggranna och livliga fiskar, som pryder upp
ett sällskapsakvarium. Den bäst kända av dem är
neon-tetran, som strålar som en ljusreklam i intensivt blåa,
röda och gröna färger. Även röda tetran och lykttetran
är förnöjsamma och vackra djur, vilka emellertid, i
likhet med de flesta tetror, bör hållas i små stim för
att komma till sin rätt. Labyrintfiskarna har fått sitt
namn av det s. k. labyrintorganet, som sitter i huvudet.
Med dess hjälp kan de tillgodogöra sig luftens syre,
som de med jämna mellanrum går upp till vattenytan
och hämtar. Hit hör den välkända, men kanske litet
ofördragsamma paradisfisken och de trevliga
trådfiskarna (Trichogas’ter). Förutom dessa, de mest
lätt-skötta och vanligaste fiskarna, finns det en rad andra,
ofta utomordentligt vackra varmvattensfiskar i
handeln. En av de vackraste av dem är triangelfisken
(Scala’re), en platt, silverglänsande fisk med svarta
ränder, som emellertid fordrar gott om utrymme för
att trivas.
När man inreder ett nytt akvarium, skall man inte
genast köpa alla de fiskar man vill befolka sitt
akvarium med. Ju fler fiskar man har, desto svårare är
det nämligen att bibehålla balansen i akvariet. Börja
därför med ett ganska litet antal djur och komplettera
först så småningom, när allt ser ut att gå bra.
Akvariets skötsel
Det är en gammal vanföreställning att man ofta
måste byta vatten i ett rumsakvarium. Fiskarna och
växterna kompletterar nämligen varandra i en
jämvikt genom att fiskarna avger koldioxid och förbrukar
syre, medan växterna i ljus upptar koldioxid och
avger syre. Det är av denna anledning, som man inte
får ha för många fiskar i förhållande till växterna, ty
då får fiskarna andnöd på grund av
koldioxidförgiftning och syrebrist, något som man märker på att
de ställer sig tätt under ytan och flämtar onormalt
med gällocken. Samma symtom uppstår om man
förstör vattnets jämvikt genom att låta foderrester ligga
kvar på botten och ruttna. Ett viktigt hjälpmedel för
skötseln av akvariet är därför en slamhävert, med
vilken man vid behov suger bort foderrester och
fiskarnas exkrementer. Det bortsugna slammet och vattnet
utgör en utmärkt näring för krukväxter, om det inte
innehåller illaluktande rester.
Den bästa födan åt fiskarna är levande fiskfoder av
olika slag, som man kan köpa i akvarieaffärerna eller
fånga själv i sjöar och dammar. Som reservfoder kan
man emellertid mycket väl ge alla olika slag av rå,
kokt, stekt och rökt fisk och ibland sköljda havregryn.
Handelns s. k. torrfoder kan vara bra att ha till hands
när allt annat tryter, men det är lika felaktigt att ge
fiskarna enbart torrfoder, som det vore att föda en
hund på enbart hundkex. Fiskarna skall ha mat varje
dag, men i undantagsfall går det att lämna dem för
en vecka, om man har lyset tänt, men att ofta slarva
med utfodringen eller låta fiskarna vara utan mat
längre tid är ett djurplågeri.
Förutom sötvattensakvarier med varmt vatten, som
här beskrivits och som är de ojämförligt vanligast
förekommande, används någon gång också behållare
med kallt sötvatten och saltvattensakvarier.
Kallvat-tensakvariet har mycket mindre att bjuda den
intresserade, men spiggen t. ex. finner sig väl tillrätta i ett
sådant och bygger även gärna bo där och föder upp
sina ungar. Svårigheten att hålla vattnet tillräckligt
svalt sommartid i kallvattensakvariet är säkert en
bidragande orsak till dess ringa popularitet.
Saltvattensakvariet är en verklig attraktion, men är
också avsevärt mycket svårare att sköta. Här intar inte
fiskarna samma dominerande roll som när det gäller
sötvattensakvariet, utan tvärtom är det de lägre
djuren, som blir de viktigaste invånarna. Havsrosor,
maskar, sjöstjärnor, sjöborrar, räkor, krabbor och andra
av havets ryggradslösa djur är ofta mycket färggranna
och intressanta till sitt levnadssätt. I saltvattnet kan
man inte få samspelet mellan djur och växter, varför
man måste ordna med konstgjord syrsättning i form
av genomluftning och dessutom rena vattnet med ett
kolfilter. Foderrester och döda djur måste genast
sugas bort, ty dessa kan ruttna och på så sätt förstöra
vattnet.
Artiklar, som saknas i detta hand, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
