Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alaska — isskåpet som blev kassakista - Malaspinaglaciären - Regnrika kustskogar och arktiska tundror - Guld och rika fisken lockade till kolonisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 ALASKA _________________________________________
med föda och kläder samt ger ett viktigt tillskott till
pälshandeln. Avel av pälsdjur bedrivs också i stor
skala. På 1890-talet infördes från Sibirien ett tusental
renar; nu torde de tama renhjordarna kunna
uppskattas till bortåt en miljon djur, men betet anses räcka
till fyra gånger så många.
I det inre kring floderna Tanana’ och Yukon finns
väldiga vidder av bördigt åkerland. Mycket
optimistiska beräkningar har gjort gällande, att 10 milj,
far-mare skulle kunna få plats på de 165 000 km2
odlingsbar jord som landet har. 1950 var det dock endast
129 000 människor som bodde i Alaska, därav ca
30 000 eskimåer och indianer. Många norrmän och
svenskar har slagit sig ner i landet.
Även havet kring Alaska ger rika skördar. Till
Prfbiloföama i Beringshav liksom till öde öar bland
Aleuterna söker sig miljoner sälar och andra
pälsbärande havsdjur och lämnar sin årliga tribut till
människan. Förr härskade rovdrift; nu är jakten strängt
reglerad, och detsamma är fallet med fisket i
havsvikar och floder, som nu lämnar en regelbunden
inkomst för tiotusentals fiskare och arbetare i de 118
konserv- och fiskberedningsfabrikerna. Alaskas floder
är under laxens lektid fyllda av fisk; omkring halva
världsproduktionen av konserverad lax kommer från
Alaska. Medan gruvdriften under senare tid minskat
på grund av de stora transportsvårigheterna och de
höga produktionskostnaderna, har fisket fortsatt att
blomstra och intar med en avkastning, som överstiger
100 milj, dollars årligen, en dominerande ställning i
territoriets näringsliv.
Utöver den ekonomiska medförde förvärvet av
Alaska givetvis en oerhörd politisk vinst. Med detta
köp förlorade nämligen ryssarna sitt fotfäste på
amerikanska kontinenten. Värdet härav torde i våra dagar
få amerikaner vara benägna att underskatta.
Malaspinaglaciären
Alaska ligger till större delen på samma
breddgrader som Sverige och Norge. Det är också mycket som
påminner om dessa båda länders natur, ehuru Alaska
har berg, ödevidder och glaciärer i mångdubbelt större
skala än vårt land. Den som reser längs Alaskas
Stilla-havskust möter en fjordnatur som erinrar om Norges
men där det polara inslaget är mycket starkare.
Väldiga bergjättar stupar brant i havet, och mellan dem
går några av jordens mäktigaste glaciärer ned till
vattnet, täckande en yta större än Skåne och Småland
tillsammans. De märkligaste är Malaspinaglaciären,
den nordamerikanska kontinentens största glaciär, samt
den ståtliga Muirjökeln [mjo’a-] som med en 100 m
hög isbräcka utmynnar i Glacier Bay [gläs’jo bej].
Längst i söder är kustkedjan upplöst i
Alexander-arkipelagen, ett otal bergiga öar, skilda av djupa
fjordar, såsom Chathamsundet och Lynnkanalen. Mot
väster följer S:t Eliaskedjan med Mount Logan (6 050 m,
i Canada), Mt S:t Elias (5 495 m) m. fl. Där innanför
ligger den aktiva vulkanen Mt Wrangel (4 267 m) och
Alaskakedjan med Nordamerikas högsta topp, Mt
Mac Kinley (6 187 m). Bergskedjan fortsätter med
ett 30-tal verksamma vulkaner ut på Alaskahalvön,
där Katmai 1912 hade ett våldsamt utbrott, samt på
Aleuterna.
Norr om dessa kustkedjor fylles centrala Alaska av
en vågig högslätt, dränerad av Yukon och
Kus’kok-wim. Mot norr sänker sig landet ned mot Ishavet, en
öde, vindpinad arktisk kustslätt.
Regnrika kustskogar och arktiska tundror
Stilla havets golfström, Kuro Shio, stryker fram
längs Alaskas sydkust; den möter vid Aleuterna det
kalla ishavsvattnet i Beringshav, och öarna insvepes
därför långa tider av året i dimmor. Väldiga
neder-bördsmassor vräks ned över de kalla kustbergen. I
Latouche på sydkusten har på ett år fallit ända upp
till 6 300 mm nederbörd; för övrigt har kustbältet i
söder omkr. 2 000 mm, mestadels i form av snö. Sitka
har i jan. — i,o°, i aug. 12,6° C. Det inre däremot har
kontinentalt klimat. Dawson [då’san], innanför
Cana-das gräns, har i jan. —30,8°, i juli 15,2° och endast
320 mm nederbörd. Point Barrow vid Ishavskusten
har arktiskt klimat med 3,6° i juli och —28,9° i febr.;
endast 210 mm nederbörd faller, mest som snö.
Aleuternas svala kuststräckor och den arktiska
slätten, där sommarens temperatur är för låg för
skogs-växt, intas därför av hedar och tundror. Det östra
regnrika kustlandet och det inre landet täcks av
barrskogar.
Kusterna i väster och norr, Aleuterna och halvön
Alaska var eskimåernas land; här jagade de och
fiskade på fädernas vis, medan i det inre och i sydöst
indianstammar tillhörande atapasker och tlingit
strövade omkring.
Guld och rika fisken lockade till kolonisation
Dansken Vitus Bering, som 1728 funnit det efter
honom uppkallade sundet, var den förste europé som
upptäckte Alaska. Detta skedde 1741, men först 1784
grundades en rysk handelsplats på Kodiakön. 1778
hade Cook på sin tredje resa följt kusten upp till
Iskap. Det blev dock ryska pälsjägare och sälfångstmän
som tog landet i besittning. Sedan Förenta staterna
1867 förvärvat området, dröjde det alltjämt flera
decennier, innan man ägnade landet något större
intresse. Så gjordes 1896 upptäckten av guld i det
kanadensiska Klondyke [klånzdajk] nära Alaskas östgräns,
och detta blev signalen till en formlig folkvandring,
som vällde in över gränsen.
Alaska blev med ens landet där allting kunde hända
och där t. o. m. en trashank kunde förvandlas till en
lycklig miljonär från den ena minuten till den andra.
Jakten efter guld gick många på hjärnan och blev en
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
