Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albanien — Balkanhalvöns äldsta folk - Ett gammalt land men ett ungt rike - Albertus Pictor — medeltida kyrkomålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 ALBERTUS PICTOR
hammedaner; de senare bedriver även åkerbruk och
industri samt är starkare påverkade av grekisk kultur.
I religiöst avseende är de flesta albaner
muhammedaner, romerska katoliker bildar en minoritet i norr,
grekiska i söder.
Landet är uppfyllt av bergskedjor, som utgör en
fortsättning av de dinariska bergen. Endast längs
kusten samt i ett par floddalar i det inre finns uppodlade
slättbygder. För övrigt är floddalarna trånga och djupt
nedskurna. Den största floden, Drin, bryter sig i en
500—700 m djup kanjondal genom bergskedjorna ned
till Adriatiska havet.
Klimatet är tack vare havets närhet rätt milt. Vid
kusten och i de inre dalslättema har januari 4—90,
juli 24—25.0 Skogen bildas dels av ek- och bokskogar,
mest i det inre, dels av ständigt grön och snårig
busk-skog, s. k. macchia. Därovan ligger fjällängar och
betesmarker. I kustlandet och dalbottnarna odlas majs,
ris, tobak, oliv, vin och sydfrukter.
Spannmålsproduktionen är otillräcklig, men boskapsskötseln ger
överskott för export. Goda bilvägar byggdes av italienarna
under ockupationstiden till stor del i strategiskt syfte.
Ett nytt drag i landets näringsliv är också den relativt
betydande petroleumutvinning som igångsattes på
italienskt initiativ i kustlandet.
Ett gammalt land men ett ungt rike
I äldsta tider fanns här smärre illyriska riken.
Sedan romarna 168 f. Kr. tagit landet, romaniserades det
raskt. När den slaviska invasionen på Balkanhalvön
på 500-talet e. Kr. börjat, kom landet först under det
serbiska riket, sedan under det bulgariska. På
1000-talet kom Albanien åter till Bysans. Under 1300-talet
fanns här smärre italienska, senare även inhemska
stater, medan venetianerna behärskade vissa
kustområden. 1400-talet fylldes av strider med turkarna;
under ledning av Georg Kastrio’ta, »Skan’derbeg»,
till-bakaslogs upprepade turkiska anfall, men efter
dennes död 1468 förlamades motståndet. Venedig måste
1479 avstå överhögheten över Albaniens inland till
turkarna, som gjorde landet till en provins, där dock
de albanska hövdingarna tidvis var ganska
självständiga. Under den turkiska tiden tjänstgjorde många
albaner i den turkiska armén, där de steg till höga
värdigheter; även många storvesirer och andra höga
ämbetsmän i Stambul var från Albanien.
Under 1800-talet förekom nästan årligen inre
oroligheter eller uppror. Genom Berlinkongressen
överfördes delar av Albanien till Serbien, Montenegro och
Grekland. De försök som därefter gjordes av de
återstående albanska områdena att vinna självständighet
nedslogs av turkarna. Som följd av det första
Balkan-kriget fick Albanien 1912 självstyrelse, och under
stormakternas medverkan upprättades ett furstendöme
Albanien med en tysk prins, Wilhelm av Wied, som
regent. Sedan han misslyckats med att skapa ordning,
inträdde full anarki redan i sept. 1914 och landet
besattes av grannarna, av vilka Italien i krigets slut hade
ledningen. 1920 återvann landet sin självständighet.
Strider mellan ett nationalistiskt och ett demokratiskt
parti under resp. Ahmed Zogu och Fan Noli slutade
med den förres seger. Zogu, som i febr. 1925 valts till
president, utropades 1928 till kung. Han sökte
konsolidera landets ställning genom gränsuppgörelser med
Grekland och Jugoslavien och slöt fördrag med Italien,
vilket land blev ekonomiskt och politiskt intresserat i
Albaniens utveckling. Efter hand blev beroendet av
Italien starkare, men då Zogu ej ville finna sig i
Italiens alla fordringar, sändes plötsligt italienska
trupper till Albanien och på långfredagen 1939 besattes
kuststäderna. Dagen därpå flydde kung Zogu till
Grekland. Efter Italiens sammanbrott hösten 1943 rådde
kaos i Albanien. Men ur detta kaos framträdde ett
nytt kommunistiskt Albanien, som till en början sökte
nära anknytning till marskalk Titos Jugoslavien och
det övriga Östeuropa. Efter Kominforms brytning
med den jugoslaviske diktatorn har Albanien
emellertid intagit en fientlig hållning gentemot sin norra
granne och förblivit Moskva troget. Denna politik
stöter dock på betydande svårigheter redan därigenom,
att Albanien geografiskt är helt skilt från övriga av
ryssarna kontrollerade drabantstater i Europa.
MEDELTIDA KYRKOMÅLARE
AlBERTUS PICTOR.Under1400-talet uppnådde
det svenska kyrkomåleriet sin rikaste blomstring i
landskapen i Mälardalen. Av de mästare som verkade
där är flera kända till namnet, men mest berömd och
bäst känd är Albertus Pictor (Albert Målare, Albert
Pärlstickare), numera ett internationellt ryktbart
namn. Av eftervärlden uppmärksammades han
tidigare än andra samtida kyrkomålare tack vare att
några av hans kyrkodekorationer bevarats
oöverkalka-de genom tiderna och att man påträffat upplysningar
om honom i Stockholms stads tänkebok. Därtill
kommer att hans målningar fängslade genom sin livliga,
ofta drastiska människoframställning och kom att
gälla som de förnämsta företrädarna i bild av svensk
senmedeltids väsen. Albertus är också den ende av våra
medeltida kyrkomålare, om vilken man kan
sammanställa ett slags biografi och som därigenom träder oss
mänskligt närmare.
»Albrect Perlastyckare» (pärlstickare, dvs.
textilkonstnär) kom genom giftermål 1473 i besittning av
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
