Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alperna — Europas naturliga skyskrapor - Alpernas klimat, växt- och djurvärld: ett kontrastrikt mönster - Alpernas folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALPERNA 63
övre Rhöne- och Inndalama. Karakteristiska för
Alpernas och särskilt randområdenas klimat är de varma
s. k. föhnvindarna, ett slags fallvindar med stor
betydelse för jordbruket, t. ex. för majsodlingarna i
Inndalen. Glaciärerna har en betydande utbredning
i de västra och centrala Alperna, men spelar en
mindre framträdande roll i de mera nederbördsfattiga
Östalperna. Totalt beräknas den istäckta ytan till ca
3 800 km2, därav ungefär hälften i Schweiz.
Ur växtgeografisk likaväl som ur klimatologisk
synpunkt utgör Alperna en markant gräns mellan skilda
typområden. De södra randområdena karakteriseras
genom förekomsten av många medelhavsväxter; i
övriga delar förhärskar den centraleuropeiska floran.
Skogsgränsen bildas i allmänhet av barrträd, gran,
lärkträd och cembratall och ligger på en höjd, som
växlar mellan 1 500 och 2 200 m. Ovanför
skogsgränsen vidtar en snårartad buskvegetation med bergtall,
viden och alprosor som viktigaste inslag, följd av
fjällregionens hedar, ängar och klippmarker närmast
nedanför topparnas snölägen och isfält.
I de högre belägna bergstrakterna uppträder en del
för Alperna delvis säregna djurformer som t. ex. gems,
stenbock, murmeldjur och alpkråka, och i
fjällbäckarna förekommer foreller ända upp till 2 500 m
över havet.
Alpernas folk
Ett flertal olika folkslag bebor i våra dagar Alperna.
Liksom andra otillgängliga bergstrakter har även
denna erbjudit ett gott skydd för folkspillror, som
försvunnit på andra håll, och gjort det möjligt för
dem att bibehålla mycket av sin egenart.
Den äldsta kända befolkningen bestod av de
säregna reterna i berglandets centrum och av de
indo-europeiska illyrerna, bland dem veneterna, i öster.
Omkring 400 f. Kr. översvämmades Alperna av den
keltiska folkvandring, som i söder nådde kontakt med
Rom, varifrån sedermera en romanisering av
befolkningen satte in. De germanska och slaviska
folkvandringarna trängde under ett senare skede in i
alpdalarna från norr och öster, och under 1200-talet fick
bygden i stort sett den utbredning den behållit in i
vår tid. Retoromanerna och de med dem besläktade
ladinerna bildar numera blott smärre folköar i de
centrala fjälltrakterna. Större delen av alpsystemet
tillhör det tyska språkområdet. Italienska talas i stort
sett överallt söder om kamlinjen och franska i västra
Schweiz och i Västalperna väster om vattendelaren
mellan Poslätten och Rhönedalen, medan den
sydöstligaste delen av berglandet behärskas av de
slavisktalande slovenerna.
Den jordbrukande alpbon lever vanligen mer av
ladugårdens än av åkerns avkastning. Den i stora
delar av området typiska lantgården är en relativt hög
byggnad med brant sluttande tak och med utrymme
för boskapen i den nedersta våningen under husfolkets
Över lätta seglande sommarmoln reser Mont Blanc sin snöiga
hjässa högre än något annat fjäll i Europa. Från de stora
snöfälten i den eviga köldens rike sänder bergjätten många
mäktiga isströmmar ända ned till människornas land genom
stupande branta, skogskantade dalgångar.
egen bostad. På så sätt får man sin värdefullaste
egendom nära inpå och kan dessutom utnyttja
ladugårdsvärmen som ett slags naturlig värmeledning under de
kalla vintrarna. Det svala, nederbördsrika klimatet
gynnar gräsväxten, och de blommande alpängarna
närmast under och över skogsgränsen erbjuder
sommartid tillräckligt med bete för nästan hur många
djur som helst. Här uppe, högt över bygderna nere i
daldjupet, ligger fäbodarna, dit djuren drivs upp om
våren till sommarbetena för att mot hösten stegvis
åter föras ned till huvudgårdarna igen. Detta
halvno-madiska levnadssätt, som vi känner från vårt eget
land, står fortfarande i sitt flor överallt i Alpländerna
och sätter sin prägel på livsrytmen i dalgångarna.
Nötkreaturens antal uppskattas i våra dagar till minst
4 miljoner och den viktigaste produkten i området är
mjölk, som förädlad till ost givit världsrykte åt
alpdalar som Emmenthal och Allgau. På de högre
fjällsluttningarna betar också stora fårhjordar, som
tillsammans med getterna utgör huvuddelen av
husdjurs-stammen i de torrare Sydalperna.
I jämförelse med boskapsskötseln är åkerbrukets
möjligheter mera begränsade. Brödsädesodling (mest
råg, korn, havre och i söder och sydost majs) kan ej
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
