Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikansk litteratur — en ung och livskraftig litteratur - Dikt, drama och kritik - Litteratur efter andra världskriget - Ammoniak — hur luftens kväve ger oss bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 AMMONIAK _______________________________________
bert Frosts lågmält innerliga dikter om Nya
Englands natur och människor och av Edna St. Vincent
Millays [miFej] formsköna dikter om antikens myter
och konstens under. Men den betydelsefullaste och
fruktbaraste diktningen är den som inspirerats av
Whitmans och Emily Dickinsons befrielsegärning. Den
företrädes bl. a. av Edgar Lee Ma’sters, vars Spoon
River anthology är det lyriska motstycket till den
naturalistiska samhällskritiken, av Carl Sandburgs
breda hymner till havets, präriens och demokratins lov
och av Vachel Lindsays [lind^i] folkliga ballader.
Den nyaste lyriken har fortsatt på den väg som
leder bort från den traditionella versformen. Den
främste ledaren för dessa nya strömningar, T. S.
Eliot, måste trots sin amerikanska börd räknas till
den engelska litteraturen, men den experimenterande
poesin har i Ezra Pound [pa’ond], Robinson Jeffers,
Conrad Aiken [ej’kin], Arciiibald Mac Leish [mak
li’sj] och Hart Crane [krejn] funnit betydande
målsmän, vilkas ofta svårtolkade och fragmentariska verk
uttrycker pessimistiska och upproriska stämningar.
Andra betydande lyriker är Marianne Moore [må’]
och Edward Cummings.
1900-talet såg även uppkomsten av en amerikansk
dramatik. Dess största namn är nobelpristagaren
Eugene O’Neill [oni’1], vilken förenar hänsynslös
naturalism med dunkel symbolik. Han var en oförfärad
experimentator, som i sina talrika pjäser, bl. a. Klaga
månde Elektra, Sällsamt mellanspel, Anna Christie
och Si, Iskarlen kommer, dryftade sociala och
moraliska nutidsproblem och gav uttryck åt aktuella
idéer, t. ex. freudianismen. Hans dramatik, som
spelats överallt och även i Sverige, visar stark likhet
med Strindbergs, som betytt mycket för honom.
Närmast O’Neill torde Maxwell Anderson komma;
även han har försökt sig på de mest olika motiv och
idéer, bl. a. i Drottning Elisabeth och Winterset, det
senare ett gangsterdrama på blankvers. Andra
moderna dramatiker är den även som berättare kände
Willlam Saroyan samt de nyss nämnda Thornton
Wilder och John Steinbeck, som fortsätter O’Neills
experiment.
En märklig insats gjordes också inom den litterära
kritiken, som tidigare varit behärskad av europeiska
förebilder, men som på 1920- och 30-talen frigjorde
sig härifrån för att i sin tur påverka Europa. Nu
framträdde den s. k. nya kritiken — representerad
av bl. a. R. P. Blackmur, Kenneth Burke och
Cleanth Brooks — som i motsats till en äldre
kritiks intresse för diktverkets psykologiska och sociala
bakgrund vill utforska verket självt och utröna dess
estetiska värde och verkningar.
Litteratur efter andra världskriget
De flesta av de senast nämnda författarna var
verksamma både under och efter det krig som gjorde
Förenta staterna till världens ledande stormakt.
Någon verklig strömkantring i litteraturen åstadkom
kriget och efterkrigstiden ej. Men flera
krigsskildringar såg dagen •— Jesse Jones’ [djå’ons] Härifrån
till evigheten, Norman Mailers [mej’la] De nakna
och de döda, Irwin Shaws [sjå] De unga lejonen —
vanligen präglade av frän realism och bitter
pessimism. Många andra romaner med aktuella ämnen
publicerades, t. ex. John Herseys Muren, som
skildrar undergången av ghettot i Warszawa.
Även andra aktuella problem har behandlats i
litteraturen, så negerfrågan i Richard Wrights [rajt]
romaner, t. ex. Son av sitt land, och den politiska
maktkampen i Robert Penn Warrens [oå/in] Alla
kungens män, som båda fortsätter den tidigare
generationens samhällskritik.
En litterär nyhet betecknar däremot den reaktion
mot den hemingwayska naturalismen som framträtt
på olika håll. Den visar sig både i en fördjupad
själsanalys och ett romantiskt intresse för
sällsamma upplevelser och egenartade människor. Denna nya
romantik representeras bl. a. av Truman Capotes
[kapå’ot] och Eudora Weltys raffinerade berättelser,
medan Carson Mc Cullers Hjärtat jagar allena är
ett vackert exempel på förfinad psykologi. Ett
liknande psykologiskt intresse präglar Tennessee
Williams’ även i Sverige uppförda drama Linje Lusta.
Och ett romantiskt inslag varsnas även i Kenneth
Patchens djärva och färgrika verser.
Den nya romantiken kan man slutligen även finna i
de otaliga romanerna och novellerna med motiv från
naturvetenskapens upptäckter och teknikens
uppfinningar, den s. k. science-fiction [saj’ons fiUsjan],
liksom också i de många bestsellers med ämnen hämtade
ur historien, såsom Margaret Mitchells Borta med
vinden.
HUR LUFTENS KVÄVE GER OSS BRÖD
AMMONIAK. Vi vet, att alla levande varelsers
kroppar är uppbyggda av ytterst komplicerade
organiska ämnen och att alla som oumbärliga
beståndsdelar innehåller kol, väte, syre, de viktiga
äggviteämnena och kväve. Människorna såväl som djuren
er
håller dessa ämnen så gott som färdigbildade ur den
växtföda de förtär. De gröna växterna däremot äger
förmågan att ur enkla oorganiska föreningar själva
framställa dem. Kol-väte-syreföreningarna
framställer de ur luftens koldioxid och ur vatten. Hit hör
fram
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
