Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arkimedes — antikens störste uppfinnare - Konungens vetenskaplige rådgivare - »Rubba ej mina cirklar» - Ett fyrtiotal uppfinningar - Konung Hierons guldkrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I46 ARKIMEDES
ANTIKENS STÖRSTE UPPFINNARE
ÄrKIME’DES (287—212 f. Kr.). »Giv mig en fast
punkt och jag skall lyfta jorden från hennes plats»,
berättar man att greken Arkimedes skall ha yttrat
vid ett tillfälle, då han med hjälp av en konstruktion,
som bestod av ett kugghjul och en s. k. ändlös skruv,
lyckades sjösätta ett fartyg, som hakat upp sig vid
stapelavlöpningen. En av Arkimedes’ största insatser
var upptäckten av det fundamentala villkoret för
jämvikt, enligt vilket sådan äger rum mellan två
likriktade krafter, som verkar på en hävstång, när
momenten är lika, dvs. då produkten av vinkelräta
avståndet från vridningspunkten och den anbragta
kraften i bägge fallen är densamma. Genom tillämpning
av denna princip kan krafter så att säga multipliceras
upp, så att de får en mångfaldigt förstorad verkan
(hävstång, domkraft etc.).
Konungens vetenskaplige rådgivare
Om denne märklige mans liv känner man endast
föga. Arkimedes var född 287 f. Kr. i Syrakusa och
tillbragte större delen av sitt liv som vetenskaplig
rådgivare till denna stads konung Hieron och hans son
Gelon. När Syrakusa blev belägrat av romarna,
anförda av konsuln Marcellus, bistod Arkimedes
synnerligen effektivt sin hemstad vid dess försvar, därför att
han i denna uppgift kunde sätta in hela sitt
uppfin-narsnille. Arkimedes konstruerade sålunda ej blott
olika slag av kastmaskiner, som åstadkom stor
skadegörelse i den romerska flottan, utan hade dessutom
flera andra överraskningar i beredskap åt de
belägrande. Uppgiften att Arkimedes genom att konstruera
brännspeglar skulle ha lyckats sätta eld på den fient-
Tvärsnitt av Arkimedes’ skruv, den s. k. coc’lean. När dess
nedre ända vid kringvridningen går ned under vattenytan
medförs en viss vattenmängd, som följer skruvgången uppåt
och faller i den övre reservoaren. Användningen är begränsad
till små lyfthöjder (liten vinkel mellan axeln och
horisontalplanet) .
liga flottan torde dock vara att hänföra till
legendbildning. Säkert är dock, att belägringen genom
Arkimedes’ ingripande blev utomordentligt svår och
långvarig för romarna.
»Rubba ej mina cirklar»
Då Syrakusa stormades 212 f. Kr. dödades
Arkimedes, dock troligen ej på grund av någon
hämnde-akt, ty det uppges att högste befälhavaren,
Marcellus, hade gett order att Arkimedes och hans hus skulle
skonas. Anledningen till att han dödades skall ha
varit, att han suttit försjunken i studiet av geometriska
figurer, som hade tecknats i över golvet utströdd fin
sand, när en soldat kom inrusande. Då Arkimedes
härvid utropade: »Rubba inte mina cirklar!», blev
soldaten uppretad och stack ned den gamle.
Ett fyrtiotal uppfinningar
Arkimedes’ bestående insatser faller väsentligen
inom matematiken och fysiken. Det är härutöver ej
mindre än fyrtiotalet uppfinningar som de antika
författarna tillskriver honom. Bland dessa skall vi här
endast nämna brännspegeln, den efter Arkimedes
benämnda skruven och ett planetarium. I likhet med
många andra antika matematiker och fysiker ansåg
han experimentet vara långt underlägset den
abstrakta teorin, och i en av hans skrifter förekommer
också en ursäkt för att han använt ett förfaringssätt
»endast lämpligt för slavar». Den grekiske författaren
Plutarchos säger också om Arkimedes, att »han
riktade hela sin ärelystnad på sådana spekulationer i
vilkas skönhet och djup det ej finns någon inblandning
av livets vanliga behov».
Sannolikt rymmer denna uppfattning åtskilligt av
sanning, även om den också innebär en viss överdrift.
Arkimedes var i själva verket den förste som
skaffade den praktiska mekaniken ett teoretiskt
underlag; han grundade m. a. o. den teoretiska mekaniken.
Han insåg före någon annan, att mekaniska
problemställningar elegantast löses genom beräkningar och att
man med den metoden kan komma längre än på
enbart empirisk väg. Dock måste man som stöd för
beräkningarna samla åtskilliga uppgifter på
erfarenhetens väg — det var slavgöra av denna art han ogärna
befattade sig med.
Konung Hierons guldkrona
Något större intresse av att upprepa sina kalkyler,
sedan de en gång blivit gjorda, hade han heller icke.
Dock tvangs han av omständigheterna att vid flera
tillfällen själv utföra rent experimentella arbeten; ett
av dessa grundade sig på en fysikalisk upptäckt han
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
