Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atomerna — atomkraften — framtidens energikälla - Atomfysik — från Demokritos’ filosofi till den moderna atomteorin - Materiens byggstenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATOMERNA 2O5
Atomfysik
Från Demokritos’ filosofi till den moderna atomteorin
Atomerna är de enheter varav all materia är
uppbyggd. I en fast kropp ligger de tätt sammanpackade,
i en vätska kan de nätt och jämnt glida förbi varandra,
medan varje atom i en gas har gott om plats för sin
egen räkning. Atomerna är i ständig rörelse, och ju
snabbare de rör sig desto varmare är kroppen.
Atomerna är ofattbart små: om man tänker sig en liten
spelkula förstorad till jordens storlek skulle de
atomer kulan består av få ungefär en tennisbolls storlek.
Ingen har ännu sett en atom, och det kommer heller
aldrig att bli möjligt. Ändå finns det en mängd bevis
för atomernas existens. Med tämligen enkla
hjälpmedel kan man observera verkningarna av en enda atom.
Materiens byggstenar
Atomen var ett känt begrepp redan för antikens
filosofer. Demokritos (omkr. 470—400 f. Kr.) lärde, att
om man delar ett stycke materia i mindre och mindre
bitar, få man till slut så små bitar, att de inte vidare
kan delas med några som helst medel. Dessa minsta
smådelar kallades atomer (grek. at’omos = odelbar).
Eftersom åsikterna inte var grundade på iakttagelser
och experiment utan enbart på filosofiska
spekulationer, blev de lika litet antagna som någon annan av de
många naturläror, som uttänktes under antiken.
Demokritos’ läror föll i glömska, och det skulle dröja
mer än 2 000 år innan atomhypotesen åter kom till
heders och fick en fast grund genom den moderna
kemin och fysiken.
Den moderna kemin började med fransmannen
La-voisiers och hans samtidas forskningar i slutet av
1700-talet. De visade att de flesta vanliga ämnen
kunde sönderdelas med kemiska medel i enklare
ämnen, som de kallade grundämnen. Sedan dess har man
funnit 88 olika grundämnen i naturen. De innefattar
väte och syre, som ingår i vatten; kväve som
tillsammans med syre utgör större delen av luften; kol, som
är ett väsentligt element i människokroppen och
annan organisk materia, och många andra. Metaller
såsom järn, koppar, guld och kvicksilver är
grundämnen.
Den store svenske kemisten Jöns Jakob Berzelius
införde år 1811 kemiska tecken i stället för
grundämnenas (latinska eller grekiska) namn. Exempel:
H = Hydrogenium = väte.
O = Oxygenium = syre.
Fe = Ferrum = järn.
Au = Aurum = guld.
Hg = Hydrargyros = kvicksilver.
År 1805 uppställde engelsmannen John Dal ton
hypotesen att varje grundämne är uppbyggt av sin
speciella sorts atomer som alla sinsemellan är lika tunga
och har samma egenskaper, och som varken på
mekanisk eller kemisk väg vidare kan sönderdelas.
Genom att atomerna förenar sig, bildas molekyler, och
de utgör i sin tur de minsta smådelarna i de
sammansatta ämnena eller de kemiska föreningarna.
Antalet atomer i en molekyl är i allmänhet litet,
vattenmolekylen innehåller t. ex. 2 atomer väte och en
atom syre, vilket uttryckes med dess kemiska formel,
H2O. En molekyl av vanligt koksalt består av en atom
natrium och en atom klor, NaCl. Först när vi går till
mera komplicerade organiska molekyler har vi flera
atomer i varje molekyl. Exempelvis innehåller en
sockermolekyl 45 atomer medan en virusmolekyl kan
innehålla ända till hundratusen eller miljoner
atomer. På senare tid har det blivit möjligt att medelst
elektronmikroskop se och fotografera sådana
jättemolekyler.
Bilden t. v. visar hur atomerna är
ordnade i en kopparkristall. Den
uttagna kuben med fyra atomer är
enhet i mönstret, och kristallen
uppstår genom att sådana enhetskuber
läggs sida vid sida i alla riktningar.
Ett stycke kopparmetall består av
ett mycket stort antal
mikroskopiskt små kristaller, som är
sam-manbakade.
Den högra bilden visar
atombyggnaden i grafit, som är en form av
rent kol. Kolatomerna bildar
sex-kantiga mönster i plana skikt. De
krafter som håller ihop atomerna
är betydligt starkare i än mellan
planen, vilket förklarar grafitens
skikt-artade struktur.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
