Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atomerna — atomkraften — framtidens energikälla - Kärnfysik — vetenskapen om själva atomkärnan - Fotografering av kärnreaktioner - Genomträngande projektiler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_________________________________________________________________ ATOMERNA 2 I 3
Cosmotronen i Brookhaven-laboratoriet utanför New York. Betongblocken i förgrunden skyddar mot radioaktiv strålning
från maskinen. När den är i gång får ingen uppehålla sig i rummet annat än bakom skyddet. Den stora ringen som mannen
knäböjer på är cosmotronens magnet. Den har en inre diameter av mer än 20 m och väger 2 200 ton. De tre apparaterna på
golvet vid magneten är pumpar för att evakuera vakuumkammaren som ligger inuti magnetgapet. På det sättet hindras de
accelererande partiklarna (protoner) från att kollidera med gasmolekyler under sin 3 milj, varv långa färd runt magneten inuti
kammaren. När de accelererade protonerna har nått full energi motsvarande 2 å 3 miljarder volt får de träffa kol eller flytande väte.
Man väntar sig att resultaten av dessa kollisioner skall leda till bättre kunskap om kärnkrafterna.
inflytande på kärnfysikens utveckling, men den
ersätts numera i allt större utsträckning av snabbare,
mer eller mindre automatiska anordningar, som
utnyttjar elektronikens ofantliga utveckling. I
Geiger-Müllerröret åstadkommer joniserande strålning en
elektrisk urladdning, som förstärks på elektrisk väg
och kan registreras på ett mekaniskt räkneverk eller
i hörlurar. Varje partikel i radioaktiv strålning kan i
vissa ämnen ge upphov till en ljusblixt, en
scintilla-tion. De självlysande siffrorna på vissa urtavlor är
ingenting annat än det samlade skenet från
miljoner sådana ljusblixtar, åstadkomna av ett radioaktivt
ämne i lysfärgen. I den moderna
scintillationsräkna-ren, som är ett mycket snabbt och effektivt
registrerande instrument, omvandlas först ljusblixtarna till
elektriska impulser, som sedan förstärks och räknas.
Med hjälp av ett Geiger-Müller-rör och en smula
tur gjorde det franska forskarparet Joliot-Curie år
1934 en viktig upptäckt. De fann att aluminium, som
bestrålades med alfa-partiklar och därvid utsände
neutroner, fortsatte att utsända strålning, även sedan
bestrålningen upphört. Strålningen visade sig bestå
av positivt laddade partiklar med samma egenskaper
som vanliga elektroner. Denna elektronens positivt
laddade tvillingbror har döpts till positro’nen. Detta
var första exemplet på konstgjord radioaktivitet. Man
har senare framställt mer än 700 konstgjort
radioaktiva isotoper av alla grundämnen. De utsänder alla
betastrålning, som kan vara vanliga negativa
elektroner eller positroner. Som exempel kan nämnas kol,
som har två i naturen förekommande isotoper med
masstalen 12 och 13 och dessutom tre radioaktiva
isotoper med masstalen 10, 11 och 14. C10 och C11
utsänder positroner och C14 vanliga elektroner.
Genom kärnreaktioner har man kunnat framställa
radioaktiva isotoper av de i naturen icke
förekommande grundämnena. Det väckte särskilt uppseende
när amerikanerna E. M. Mc Millan och P. H. Abelson
år 1940 kunde framställa det första grundämnet med
atomnummer högre än urans, nämligen neptunium.
Senare har ytterligare sju s. k. transuraner framställts,
av vilka den mest kända är plutoniumisotopen Pu239,
som kan användas i atombomber.
Genomträngande projektiler
Den idealiska projektilen när det gäller att
åstadkomma kärnreaktioner är emellertid varken protonen,
deuteronen eller alfa-partikeln utan neutronen.
Ge
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
