Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atomerna — atomkraften — framtidens energikälla - Atomenergi — förstörelsemedel eller energikälla för fredligt bruk? - Atomreaktorn — värmekälla och alkemist - Råmaterial och fabriker - ”Märkta” atomer och genomträngande strålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 2 ATOMERNA
Som tidigare nämnts absorberas en hel del
neutroner även av uran, huvudsakligen uran 238, som
därvid övergår till uran 239. Den nya kärnan är mera
stabil för högre kärnladdning än 92. Därför omvandlas
den genom utsändning av betastrålning först till
nep-tunium med laddningen 93 och sedan till plutonium
med laddningen 94, som är praktiskt taget stabil.
Plutonium framställdes första gången år 1940 av
amerikanen G. T. Seaborg och medarbetare. Det är en
gråvit, tung metall, som med kemiska metoder kan
separeras från neutronbestrålat uran. Plutonium 239
liknar i sina egenskaper mycket uran 235, och dess
möjliga användning som aktivt material i atombomber
och reaktorer stod tidigt klart. Man byggde därför
under kriget i Hanford, USA, speciella reaktorer och
extraktionsverk för framställning av plutonium, ett
fantastiskt projekt, vars snabba och framgångsrika
genomförande var en triumf för forskning, teknik och
organisation. I USA är nya jättelika
produktionsreak-torer under uppförande, som sannolikt skall
användas för framställning av vätebombmaterialet tritium,
men som lätt torde kunna omställas för
plutoniumtillverkning. Även i England finns numera
plutoniumfabriker.
I en vanlig tungt vatten-reaktor bilads vid 100
klyvningar ungefär 80 plutoniumatomer. Man strävar
nu efter att åstadkomma reaktorkonstruktioner, där
det vid 100 klyvningar uppstår 100 eller helst något
över 100 plutoniumatomer, s. k. breeding. Om detta
lyckas i stor skala, har man möjlighet att för
energiframställning använda inte bara den sällsynta
isotopen U235 utan hela urankvantiteten, dvs. en
potentiell ökning av bränslereserven med 140 gånger.
I början av år 1953 kunde den amerikanska
atomenergikommissionen meddela, att man i en för
ändamålet speciellt konstruerad försöksreaktor realiserat
»breeding». Samma reaktor hade tidigare (dec. 1951)
gjort sig känd som den första, där man producerat
elektrisk energi ur kärnenergi. Reaktorn består av
en kärna av rent uran 235, stor som en fotboll,
omgiven med ett skal av uran 238, där plutonium
bildas. Systemet saknar moderator och arbetar därför
med snabba neutroner. En sådan snabb reaktor är
egentligen ingenting annat än en atombomb under
kontroll.
I och med att »breeding»-problemet lösts, kommer
även grundämnet torium att få betydelse som
atombränsle. Det kan nämligen omvandlas till den
klyvbara isotopen uran 233 på samma sätt som uran 238
kan omvandlas till plutonium.
Råmaterial och fabriker
Uran är atomenergins viktigaste råmaterial. Det är
ett ganska vanligt grundämne, fastän halterna i
allmänhet är låga. De viktigaste förekomsterna finns i
Belgiska Kongo, Sydafrika, Canada och Australien.
Även Sverige har en stor, tyvärr rätt låghaltig
tillgång på uran i de mellansvenska skiffrarna. En
uppskattning visar, att det finns en avsevärd, men inte
outtömlig energireserv i världens uranförekomster,
framförallt om man lyckas lösa »breeding»-problemet
i stor skala och lär sig utnyttja de låghaltiga
fyndigheterna.
Ur malmen extraheras efter mer eller mindre
omfattande förarbeten en koncentrerad, högren
uranlösning. Av denna framställes sedan antingen
metalliskt uran, vilket är en mycket besvärlig process, eller
en gasformig förening av uran och fluor,
uranhexa-fluorid. Uranmetallen användes som bränsle i
reaktorer för plutoniumtillverkning och om möjligt
energiproduktion. Uranhexafluoriden går till s. k.
gas-diffusionsanläggningar, där man helt eller delvis
separerar uran 235 från de andra uranisotoperna. Sådana
fabriker finns i USA och England. De är oerhört
komplicerade och dyrbara, och sannolikt har endast
stormakter resurser att bygga dem. De klyvbara
materialen, uran 235 och plutonium, användes sedan i
atombomber eller som bränsle i sekundära reaktorer
för energiproduktion.
På grund av atomenergins militära betydelse drivs
stormakternas atomenergiverksamhet av statliga
organ. Den militära prioriteten har hittills inte
hämmat de civila framstegen, därför att den väg man
måste gå i stor utsträckning varit gemensam för båda.
En viss form av statlig medverkan är sannolikt
nödvändig, särskilt för de små nationerna på grund av
de stora investeringar, som fordras.
Ännu har vi ingen fredlig produktion av atomenergi
— tvärtom är atomenergifabrikerna i allmänhet
mycket stora förbrukare av elektrisk kraft. I USA har
nyligen ett antal industriföretag fått ta del av
atomenergikommissionens delvis hemligstämplade
erfarenheter på reaktorområdet för att närmare studera
möjligheterna till civil produktion av atomenergi. Det
torde inte dröja alltför länge, förrän de tekniska
problem, som är förenade med en ekonomisk
framställning av atomenergi med hjälp av reaktorer, kommer
att kunna lösas. Någon revolution ur prissynpunkt
kommer dock inte atomkraften att innebära, ty en
reaktor är bara en värmekälla. Alla kostnader för
omvandling av värmet till nyttig energi blir
gemensamma för ett atomkraftverk och t. ex. en vanlig
kolkraftstation. Därtill kommer distributionskostnader
som en väsentlig del av det energipris konsumenten
betalar. Man får se atomenergin ej som ersättare för,
utan som komplement till de alltmer hårt utnyttjade
vanliga energikällorna, kolkraft och vattenkraft.
”Märkta” atomer och genomträngande strålning
En reaktor är en mycket intensiv källa till
radioaktiv strålning. Under de femtio år man känt till
radium har man inte framställt mer än några kg i hela
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
