Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babylonien och Assyrien — två urgamla kulturländer - Åkerbrukare och krukmakare - Köpmännen — talrika som himmelens stjärnor - ”Öga för öga och tand för tand” - Biblioteken — tegelstenshögar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 BABYLONIEN _____________________________________________________________________________
hantverk må särskilt nämnas textilkonsten. Den
babyloniska vävnadskonsten var världsberömd på sin
tid icke endast på grund av tygernas goda
beskaffenhet utan också för deras utsökta mönster.
Hantverkarna var förenade i skrån, och i spetsen för vart och
ett stod en ålderman. I äldre tider var hantverken
ärftliga. Först under nybabylonisk tid blev det
brukligt att låta intelligenta slavar lära ett yrke hos en
mästare.
Köpmännen — talrika som himmelens stjärnor
För handel hade Assyrien-Babylonien ett mycket
gynnsamt läge. Profeten Hesekiel kallar i en senare
tid Kaldéen »krämarlandet», och profeten Nahum
jämställer Ninives köpmän med himmelens stjärnor.
Ursprungligen var templen de första stora
handelshusen, senare uppstod stora världsliga handels- och
bankirhus med inflytande och förbindelser långt
utom Babyloniens och Assyriens gränser, t. ex. den stora
firman »Egibi och söner», som man med rätta kallat
för Babylons Rothschild. De viktigaste
utförselvarorna var spannmål, ull och olja. Däremot
importerade man byggnadsmaterial, såsom trä, metaller och
delvis sten. Vidare infördes ädelstenar, pärlor,
koraller, hästar, slavar m. m. I äldre tid bestod handeln
av varuutbyte, men redan under 3:0 årtusendet bör-
En väldig lertavla tillhörande en »huvudbok» — bokföringen
sköttes redan på Abrahams tid.
jade man använda metaller som betalningsmedel,
först koppar och bly, sedan silver efter vikt. Alla
affärer bekräftades med skriftliga dokument. Knappast
någonstädes här i världen har man haft en så djup
vördnad för det skrivna ordet som i tvåflodslandet.
Hittills kända affärsurkunder uppgår till flera
tiotusental, och det stora antalet av funna sigill,
vanligen i form av små cylindrar av sten eller lera, får
härigenom även sin förklaring.
”Öga för öga och tand för tand”
I inledningen till sina lagar säger Hammu-rapi, att
han satt som sin uppgift att »kväsa de onda och dåliga
och förhindra, att den starke skadade den svage».
Kraftigt inskärptes domarens plikt att vara opartisk.
Falskt vittnesbörd var belagt med strängt straff.
Gällde det en livssak, blev den som vittnat falskt
dödad. Ifall någon beskylldes för mord eller trolldom,
skulle frågan om hans skuld eller oskuld utrönas
genom det s. k. vattenprovet.
Familjerätten har i Hammu-rapis lagar nått en rik
utveckling med noggranna bestämmelser om
äkten-skapskontrakt, brudköpsavgift till svärfadern och
brudens hemgift. Månggifte var till en viss grad
till-låtet i Babylonien. Att skilja sig från sin hustru var
före Hammu-rapis tid en skäligen enkel sak för den
äkta mannen. Han behövde blott offentligen säga till
henne: »Du är icke min hustru» och ge henne ett litet
skadestånd, så var saken klar. Om däremot hustrun
önskade skilja sig från mannen och sade: »Du är icke
min man», så blev hon straffad för sin uppstudsighet
och kastad i floden. På detta område genomförde
Hammu-rapi en grundlig förändring. Mannens rätt till
skilsmässa blev begränsad, medan hustrun i vissa fall
fick rätt till laga skilsmässa. Föräldrars godtycke
gentemot barnen blev också av Hammu-rapi
begränsat. Den fria kvinnan intog i synnerhet i senare tid en
tämligen aktad och självständig position i samhället.
Hon kunde äga privat förmögenhet och själv förfoga
över den, och hon kunde driva affärer för egen
räkning. Slavarna däremot kunde bli mycket hårt
behandlade, även om den krassa nyttosynpunkten
innebar en viss garanti mot misshandel. Ett betecknande
ordspråk löd: »Människan är den högste gudens
skugga, men slaven är den frie mannens skugga.»
I straffbestämmelserna för sår och annan
kroppsskada tillämpades vedergällningsprincipen »öga för
öga och tand för tand», och den tillämpades särdeles
eftertryckligt hos assyrierna, som var ett utpräglat
jägar- och krigarfolk och av ett hårdare virke än de
jämförelsevis mera fredliga, åkerbrukande
babyloni-erna.
Biblioteken — tegelstenshögar
Babyloniernas skrift kallas kilskrift, beroende på
att skrivtecknen liknar kilar i olika kombinationer.
Den har fått sin egendomliga form därav, att tecknen
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
