Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier — i begynnelsen var bakterien - Bakterier är ytterst livsdugliga - Några föregångsmän - Pasteur — bakteriologins fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAKTERIER 255
I BEGYNNELSEN VAR BAKTERIEN
Bakterier. Bakteriologin, läran om bakterierna
och deras livsyttringar, är en ung vetenskap. Man
kan knappast räkna med en vetenskaplig bakteriologi
förrän grunden lades på 1870-talet, framför allt
genom Pasteurs och Kochs arbeten.
Grundförutsättningen för bakteriologins
utveckling var konstruktionen av mikroskopet, som gjorde
ett studium av dessa små organismer möjligt.
Dessförinnan hade man inga möjligheter att studera
organismer så små att de inte syntes för blotta ögat.
De minsta studerade varelserna var små insekter och
vissa stora alger. I och med att förstoringslinser och
mikroskop av olika slag konstruerades, öppnades en
helt ny värld för vetenskapsmännen, en värld som
vimlade av levande organismer, av olika slag, med
växlande utseende och högt specialiserade, säregna
livsyttringar. Hit hör också bakterierna som en av
de primitivaste och lägst utvecklade grupperna.
Bakterier är ytterst livsdugliga
Ehuru bakterierna i allmänhet endast är mellan
0,001 och 0,005 mm är de mycket betydelsefulla.
Man får inte tro att deras litenhet gör det svårt för
dem att klara sig och hålla sig vid liv. De är tvärtom
de mest livsdugliga organismer man kan tänka sig.
Det finns specialiserade former som kan överleva
ioo° temperatur, åtminstone under vissa betingelser.
De kan tåla nedfrysning i is under långa tider,
extrem intorkning etc. Ibland kan de utbilda
vilofor-mer, om de yttre livsbetingelserna blir för
ogynnsamma för deras fortbestånd. När miljön blir mera
gynnsam, lever dessa viloformer upp igen och utvecklingen
fortsätter. Bakterierna förökar sig med en enastående
snabbhet. Vissa bakterier kan under lämpliga
förhållanden dela sig var tjugonde minut dvs. deras
antal fördubblas på 20 minuter. Om en bakterie och
dess alla avkomlingar får dela sig fritt under 24
timmar, kan resultatet bli 280 miljarder individer.
Bakterierna är alltså trots sin litenhet synnerligen
väl rustade i kampen för tillvaron. Man anser också
att bakterierna var bland de första levande
organismerna på vår jord, när den geologiska utvecklingen
kommit så långt att liv över huvud taget var möjligt
på jordytan. Men trots att bakterierna således är
uråldriga och har omgivit människan alltsedan hennes
första uppträdande på jorden, är vår kännedom om
dem av sent datum.
Några föregångsmän
Redan på 1200-talet började man använda slipade
glas och linser för förstoring men det var först
med holländaren Antony van Leeuwenhoek [le’-
vanhok] (1632-1723) som dessa linser utvecklades
till mera effektiva apparater. Denne var
klädeshandlare i Delft och hade som hobby att slipa linser, och
han nådde en mycket stor färdighet i detta
hantverk. Han monterade sedan sina linser i särskilda
hållare, på vilka också det studerade objektet
placerades. Genom skruvanordningar kunde han närma och
fjärma linsen från objektet. Hans instrument var
alltså inte något mikroskop i våra dagars mening utan
endast ett ovanligt gott enkelt förstoringsglas, men
genom sin skicklighet i att slipa linser kunde han
uppnå för sin tid enastående förstoringar om 200—
300 gånger. Med dessa sina linser studerade han
allehanda små mikroorganismer, och han är den
förste som iakttagit och beskrivit bakterier.
Bakteriologins tidigaste utveckling är intimt
förknippad med striden om genera’tio sponta’nea, den
spontana alstringen av liv. Man antog under
medeltiden att liv kunde uppstå »av sig självt» under
gynnsamma betingelser. Man antog t. ex. att insekter och
även högre djur som råttor kunde alstras i ruttnande
avskräde genom generatio spontanea. En framstående
lärd angav t. ex. på 1600-talet en metod att
framställa möss: Man lägger fuktiga vetekorn och något ost
på en fuktig trasa i ett lämpligt kärl. Efter en tid
uppstår möss. Fram på 1700-talet började flera forskare
göra en del experiment som kastade tvivel på
spontanalstringen. Så undersökte t. ex. italienaren
Spal-lanza’ni höinfusionen. Om man lägger hö i vatten
i en skål så vimlar vattnet efter några dagar av
allehanda mikroorganismer, vilka enligt anhängarna av
spontanalstringsteorin bildats i infusionen.
Spallan-zani visade nu, att om man kokar infusionen
ordentligt och sedan förvarar den i ett slutet kärl, bildas inga
mikroorganismer i den, men de uppkommer om den
kokade infusionen får stå i ett öppet kärl. Av olika
anledningar kunde Spallanzani, som alltså här var
mycket nära att grunda den moderna bakteriologin, icke
föra kunskaperna vidare. Hans resultat råkade i
glömska, och försöken måste göras om ungefär 100 år
senare av Pasteur, innan man helt insåg de vittgående
konsekvenserna av dessa erfarenheter och innan
spontanalstringsteorin definitivt kunde avföras från
diskussionen.
Pasteur — bakteriologins fader
Louis Pasteur [-tö’r] (1822-1895), är en av de mest
berömda vetenskapsmännen genom tiderna. Han
räknas som den moderna bakteriologins fader. Till
sin utbildning kemist gjorde han först grundläggande
rön i fråga om vissa ämnens kristallstrukturer. Han
kom emellertid så småningom att syssla med
mikrobiologiska problem.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
