Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bananen — värdefull men ömtålig frukt - En av jordens största örter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 BANANEN
Först den moderna kyl- och transporttekniken har
möjliggjort export av bananer i större skala. Eftersom den mogna
frukten inte tål någon lagring, måste bananerna skördas
omogna. På bilden ovan transporteras den ömtåliga
bananlasten i land i svensk hamn.
På bananplantagen råder en frodig grönska. Klasen i
förgrunden är färdig att skördas. Lägg märke till att bananerna
växer nerifrån och uppåt. Klasarna vi ser i affärerna hänger
följaktligen upp och ner.
världshaven uteslutande uppehölls av segelfartyg
och långsamt gående lastångare med dåliga
förvaringsrum, var det omöjligt att frakta dessa ömtåliga
tropiska frukter till avlägsna länder. 1900-talets
snabbgående fartyg och en mängd uppfinningar på
kylteknikens område har gjort det möjligt för oss
nordbor att få smaka en del av de härligheter
tropikerna har att bjuda. De lastrum där bananerna
förvaras skall ha en temperatur av + 150 C.
Bananer odlas snart sagt överallt i tropikerna, där
betingelserna finns för plantans trivsel. Den behöver
näringsrik jord och rikligt med fuktighet och värme
men avskyr tropikernas kraftiga virvelvindar.
En av jordens största örter
Bananplantan är en av jordens största örter. Den
når en höjd av 6—10 m, är fullvuxen och har satt
frukt och därmed nått sitt ändamål på i regel ett år.
»Stammen» på plantan bildas av de jättestora bladens
slidor, som är rullade i varandra. Bladen blir 3—6
m långa och har en bredd av 60—100 cm. Då deras
nerver går vinkelrätt mot den kraftiga huvudnerven
och då bladkanten är utan förstärkning, spjälkas
bladen av vind och väder upp i parallella strimlor,
som kommer dem att likna palmblad. Därav kommer
föreställningen, att bananerna växer på ett slags
palmer. I systematiskt hänseende är emellertid
bananplantan rätt nära besläktad med liljeväxterna.
Närmast är bananfamiljen släkt med ingefära och
kardemumma.
Vid blomningen kommer blomställningen fram på
ett kraftigt skaft ur bladslidornas inre. Blommorna
sitter i krans på en kolv, som kan nå en längd av 1,5
m. Hanblommorna sitter i toppen av blomställningen
och honblommorna i den nedre delen. Blommorna
täcks av violetta hölsterblad, som vart och ett omsluter
en knippa av 15—20 blommor. På en bananstock
brukar 6—9 sådana knippen ge upphov till färdiga
frukter. Dessa knippen brukar kallas »händer», och varje
sådan »hand» har 14—20 »fingrar» (bananerna).
Då frukterna hos de odlade arterna saknar frön,
fortplantas de medelst skott. Dessa planteras ett par
meter från varandra, helst vid kanten av en
sumpmark. Ätta månader efter planteringen kommer
blomställningen fram, och efter 3—4 månader är den stora
fruktknippan, som väger 30—50 kg, färdig att skördas.
(Bananerna är vid skörden helt gröna.) Bananplantan
dör då, men dessförinnan har sidoskott kommit upp
från roten. Av dessa tillåtes i regel två att växa
vidare.
Man känner till en mängd olika bananarter. Alla
kommer inte till vårt land. Den banan, som förs i
handeln i Sverige, Jamaicabananen, även kallad pisang’,
hör till frukt- eller sockerbananerna, hos vilka
stärkelsen vid mognaden till stor del omvandlats till
socker. Mat- eller mjölbananerna spelar en stor roll för
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
