Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bandy — från societetsnöje till nordisk storsport - Sune Almkvist framträder - Betydelsefullt ryskt besök - Ny rysk kontakt - Finnarna börjar konkurrera - Utvecklingen i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 BANDY
Bland kadetterna spelade prins Wilhelm
vänsterhalvback, och hans lag vann överraskande. Först
besegrades uppsalastudenterna med i—o och därpå
stockholmarna med 2—i.
Två år senare hade spelet, som sedan 1903 leddes
av Svenska Bollspelsförbundet, nått en sådan
utbredning, att 16 lag anmäldes till nordiska spelens
turnering. Uppsala representerades nu av Upsala
Hockeyklubb, en sammanslutning av studenterna och
gymnasisterna, och denna nya förening visade en
exempellös överlägsenhet genom att vinna turneringen
med följande matchsiffror: mot Norra realläroverket
23—o, Krigsskolan 27—1, Tekniska högskolan 14—1
och Djurgården 6—1. Uppsala gjorde alltså 70 mål
mot 3 i denna turnering.
Bandy blev från och med 1906 spelets officiella
namn. Tidigare hade hockey dominerat.
Betydelsefullt ryskt besök
Av stor betydelse för spelets utveckling var det
besök som ett ryskt lag, S:t Petersburger Eislaufverein
(obs. det tyska namnet!), 1907 avlade i Stockholm.
Ryssarna hade liksom svenskarna fått spelet från
England. Som i Sverige var det även i S:t Petersburg
koncentrerat till de högre kretsarna. Man hade
tidigare ej sökt internationellt utbyte, men 1907 på
förvintern gjordes en turné till Tyskland, varvid
ryssarna bl. a. på samma dag slog Berlins båda bästa
lag, det ena med 20—o och det andra med 13—o.
Det ryska laget föregicks av ryktet att vara
oslag-bart, och de fyra bröderna Laumann ansågs som
världens bästa spelare. Gästerna visade också hög klass
och vann över Officerarnas Hockeyklubb (nuvarande
konung Gustaf Adolfs förening) med 7—3 och
Stock-holms-Kamraterna med 4—2, men i finalen mot
Uppsala blev det oavgjort med 4—4.
Ryssarna hade flera viktiga lärdomar att ge oss:
1. Deras spel var rörligt, utan markerad skillnad
mellan forwards och försvar. Anfallen byggdes upp
bakifrån, och backar samt halvbackar deltog i
samspelet — i Sverige koncentrerade sig försvaret på att
slå upp bollen i lyror till forwards i andra ändan på
planen.
2. Rörskridskor med kängan fastskruvad på
skridskon användes. I Sverige hade hittills vanliga
promenadskridskor brukats, som spändes på med remmar,
vilka ofta lossnade.
3. Lätta klubbor, vars krök lindats med
svinläders-remmar, användes. Därigenom blev bollbehandlingen
mjukare och mera effektiv. I Sverige spelades med
tunga, oviga och olindade klubbor, från vilka bollen
lätt studsade.
Samma år möttes svenskar och ryssar på nytt, nu i
Helsingfors, där spelet denna säsong införts. Ett
kombinerat svenskt lag besegrade sensationellt det ryska
med 5—3 och finska Polytekarna med 12—1.
Neder
laget grämde ryssarna så hårt, att de avbröt sitt
deltagande i turneringen och reste hem igen.
Ny rysk kontakt
Den ryska bandyn isolerade sig efter 1907 och
skapade egna, från de nordiska något avvikande regler.
Vintern 1954 arrangerade ryssarna emellertid en
turnering i Moskva med svenskt, finskt och norskt
deltagande, varvid Sverige överraskande segrade med
4-0 mot Norge, 4-4 mot Finland och 2-1 mot Sovjet,
som slagit Finland med 2-1.
Vid en regelkonferens i samband med turneringen
diskuterades gemensamma regler (som i stort sett
följer fotbollens), och det synes troligt, att man från
rysk bandy internationellt kommer att införa en låg
sarg runt planen, fotbollens offsideregel, en ändring
av frislagsbestämmelsema samt 2-domarsystem.
Klubblängden torde fastställas till max. 125 cm (i
nordisk bandy tidigare 120, i rysk cirka 145 cm).
Finnarna börjar konkurrera
Finnarna, som hade gammal skridskokultur, visade
sig förvånansvärt snabbt kunna lära det nya spelet.
Redan året efter den svenska debuten i Helsingfors,
alltså 1908, lyckades Polytekarna slå ett av Sveriges
bästa lag, AIK. Detta var i Helsingfors. Året därpå
spelade finnarna i Stockholm oavgjort 3—3 i första
matchen mot AIK men förlorade den andra med 2—4.
Sedan dess har samarbetet mellan Sverige och
Finland ständigt präglats av hårda matcher. Visserligen
har Sverige städse haft ett långt större antal
förstklassiga lag och spelare, men den förhållandevis
fåtaliga finska eliten har varit av så hög standard, att
segrar och nederlag varit omväxlande.
Sveriges och Finlands landskamper har givit
följande resultat (H = matchen har spelats i
Helsingfors, S = Stockholm, V = Viborg, K = Karlstad, N =
Nässjö); Sveriges siffror nämnda först:
1919 H 1-4, 1920 S 3-3, 1921 H 3-5, 1922 S
4-6, 1923 H 4-3, 1924 S 5-3, 1925 H 3-4, 1926
S 2-0, 1927 S 4-4, 1928 H 1-3, 1929 S 3-2, 1930
H 5-5, 1931 S 4-4, 1932 H 2-0, 1933 S 4-2, 1934
H 0-3, 1935 S 3-2, 1936 H 5-3, 1937 S 2-0, 1938
V 4-3, 1939 K 4-U 1940 S 2-1, 1941 H 3-5, 1941
S 3—2, 1942 S 8—0 (senare annullerad som
landskamp), 1943 H 0-0, 1944 inställt, 1945 S 5-2, 1946
H 4-4, 1947 S 7-2, 1948 H 7-4, 1949 N 2-3, 1950
H 3-3, 1951 S 4-2, 1952 H 6-2, 1953 S 0-3, 1954
H 3-0.
T. o. m. 1954 har Sverige vunnit 20 och förlorat
8 landskamper, medan 7 blivit oavgjorda.
Mot Norge har Sverige som regel ej ställt upp sitt
absolut bästa lag, och detta har ej heller varit
nödvändigt, då intresset för bandy i Norge varit ganska
litet, men standarden är i markant stigande.
Utvecklingen i Sverige
För bandysportens utbredning i Sverige har
bildandet av Svenska Bandyförbundet, 1925, med Sune
Almkvist, Torsten Tegnér, Richard G:son Sjöberg och
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
