Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernini, Giovanni Lorenzo — barockens främste konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 BERNINI
T. v. Berninis första arkitektoniska storverk, altartabernaklet i Peterskyrkan i Rom (1633), vars fyra kolossala, spiralvridna
kolonner tycks lyfta baldakinen uppåt i en våldsam och svindlande snabb rörelse. T. h. marmorgruppen Den heliga Teresas
hänryckning.
BAROCKENS FRÄMSTE KONSTNÄR
Bernini, Giovanni Lorenzo (1598—1680),
arkitekt och bildhuggare, var den italienska barockens
störste konstnär.
Den strid mot den klassiska traditionen som
Michel-angelo inledde fördes till seger med Berninis
byggnader och skulpturer. Högrenässansens jämvikt och
regelbundenhet ersattes med en mera målerisk stil,
präglad av starka kontraster, rörlig massverkan och
dramatiskt uttryck — det är den fullt utbildade
»blås-vädersbarocken» som framträder i Berninis konst.
Ett av hans mest typiska arbeten är den praktfulla
interiören till familjen Cornaros kapell i kyrkan Santa
Maria della Vittoria i Rom. Det är klätt med brokig
marmor och försett med fingerade loger, vilkas
bröst-ningar bär skulpterade bilder i halvfigur av
familjens medlemmar framför falska
arkitekturperspektiv i relief och målning, som tycks ge rummet
mångdubbel vidd. Altaruppsatsen innehåller en
marmorgrupp, Santa Teresas hänryckning, med två skenbart
fritt svävande figurer, liksom självlysande i det starka
överljuset från ett dolt fönster.
Som Peterskyrkans arkitekt utförde Bernini bland
annat de kolonnader som omsluter Petersplatsen
(1656—omkr. 1670), och vilkas genialiska anordning
helt bestämmer intrycket av kyrkans fasad; där
liksom i trappan Scala regia i Vatikanen (1663—66) har
han med perspektiviska skenverkningar framkallat
illusion av större rymd och avstånd än de verkliga.
Från tiden omkr. 1650 var han sin samtids
ryktbaraste arkitekt. Talrika palats, kyrkor och monument
byggdes efter hans ritningar.
Som skulptör införde Bernini i sina porträtt, byster
och statyer en illusionistisk livfullhet —
glansdagrarna i hans konstfullt arbetade marmor ger intryck
av ilsnabb rörelse i ansiktsdrag och dräktveck. Han
skapade en ny monumentalstil genom sina
gravmonument, vilkas rytmiskt rörliga arkitektur och
dramatiskt samverkande figurer sammanhålls till stark
och uttrycksfull helhetsverkan. Inte minst i hans
talrika fontäner kommer hans naturalistiska, ja,
illusio-nistiska uppfattning till uttryck. Så i Tritonbrunnen
på Piazza Barberini i Rom (1640) och i den
mäktiga Fontana del Obelisco på Piazza Navona (1647—
52) med sina många allegoriska figurer och sina
käll-språngsliknande vattenflöden mellan klippblock.
Otaliga brunnar och fontäner byggdes av Berninis
efterföljare både i Italien och annorstädes, så t. ex. den
väldiga Fontana di Trevi i Rom.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
