Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibeln — böckernas bok - Alla bibelns böcker har inte samma värde - Gamla testamentet — judendomens heliga urkund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 BIBELN
Två svenska kyrkobiblar: »Gustav Vasas bibel», tryckt i Uppsala 1541, den första fullständiga översättningen av bibeln på svenska.
BÖCKERNAS BOK
BlBELN, i äldre tider »bibli’a» (ett grekiskt ord som
betyder »böcker»), eller den heliga Skrift,
kristendomens religiösa urkund, är egentligen ej en bok utan
en hel samling böcker från mycket olika tider. De
äldsta partierna härrör sannolikt från
1000—1100-talet f. Kr. och de yngsta från början av 100-talete. Kr.
Bibeln består av två huvuddelar: Israels, resp,
judendomens heliga urkund, som den kristna kyrkan
tog i arv, hos oss av ålder kallad Gamla testamentet,
och kristendomens egna dokument från dess
grundläggnings- och begynnelsetid, Nya testamentet. (Dessa
benämningar på bibelns två huvuddelar härrör från
den latinske kyrkofadern och bibelöversättaren
Hie-ro’nymus, död 420. De betyder »det gamla förbundet»
och »det nya förbundet», dvs. den religiösa
grundläggningen genom resp. Moses och Jesus.)
Alla bibelns böcker har inte samma värde
Åsikterna om bibelns auktoritet har under tidernas
lopp växlat. I katolska kyrkan har man alltid varit
benägen att vid sidan av bibeln såsom norm ställa
traditionen (dvs. vad de främsta kyrkliga
auktorite-terna under olika tider proklamerat), och denna åsikt
fastslogs högtidligt (1546) på kyrkomötet i Trident.
Reformatorerna hävdade däremot uttryckligt, att
bibeln allena skulle vara rättesnöret för de kristnas liv
och tro. Enligt Luther kan man emellertid icke
lik
ställa alla bibelns böcker ur religiös synpunkt; det
centrala i bibeln är det kristna budskapet, och en
bibelbok har värde i den mån den står detta centrum
nära. Dylika tankar har vunnit i styrka, sedan den
historiska forskningen lärt oss att så noggrant som
möjligt fastställa varje boks egentliga mening och
innehåll och undvika godtyckliga (allegoriska)
omtolkningar. Vad särskilt angår Gamla testamentet,
innehåller detta tydligen mycket som blivit helt
föråldrat eller genom kristendomen avskaffat (t. ex.
lagarna om offer och reningar) eller som blott har
historiskt intresse (det mesta i de historiska böckerna),
men också mycket av omistligt värde, som är en
direkt förberedelse för kristendomen (t. ex. hos
profeterna, i många psalmer och i Job) eller som eljest är
av vikt för att till fullo förstå Nya testamentet. På det
historiska och naturvetenskapliga området kan bibeln
självfallet icke göra anspråk på normerande
auktoritet. I fråga om världsbild o. d. är dess författare
sålunda barn av sin tid.
Gamla testamentet — judendomens heliga
urkund
I Gamla testamentet skiljer man efter Hieronymus’
föredöme mellan kano’niska (dvs. i den godkända
samlingen upptagna) och apokry’fiska (= hemliga)
böcker. Endast de förra brukades av judarna i Pale-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
