Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blommor — växternas skyltar som lockar med färger, dofter och nektar - Blommornas doft - Honungssaft eller nektar - Blomningstider - Pollinering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLOMMOR 42I
ter. Som exempel kan sötväpplingens doft nämnas.
Den beror på förekomsten av kumarin, ett ämne som
även finns i hö. Doften av nyslaget hö är alltså
densamma som sötväpplingens.
Biologiskt har blomdofterna betydelse därigenom
att de vägleder insekterna. Detta har givit biodlarna
uppslaget till s. k. doftstyrning av bin. Om man vill att
bina skall beflyga t. ex. äppelträd för att dessas
blommor skall bli pollinerade, kan man utfodra bina inne
i kupan med sockervatten i vilket några
äppelblommor legat. Bina känner då doften och far ut och söker
upp äppelblommor. Bina vägleder även varandra med
hjälp av doft. Ett hemvändande bi, som funnit rikligt
med nektar, låter andra bin i kupan känna doften
därav och dessa far sedan ut och söker upp det slag av
blommor, som levererat den doftande honungssaften.
Honungssaft eller nektar
Många blommor avsöndrar honungssaft eller
nektar. Den kan bildas i vilka delar som helst hos
blommorna och även på andra delar av växter. Stundom
samlar den sig i s. k. honungsgömmen i blommorna
— de har ofta form av en sporre. Nektarn insamlas
eller förtäres omedelbart av flugor, fjärilar, humlor,
bin m. fl. De sistnämnda för hem nektar till kuporna,
blandar in ferment (ämnen från körtlar) i den och
lagrar den i vaxkakorna. Den honung vi köper i
speceriaffärerna härstammar alltså från blommornas nektar,
om det är äkta vara. Om bina insamlar
ljungblommornas nektar, blir honungen mörk med kraftig arom.
Rapsen däremot ger en mycket ljus honung liksom
senapen.
Blomningstider
På våren iakttar man med intresse vilket datum de
första blåsipporna visar sig, tidpunkten för lärkans
ankomst och andra företeelser i naturen. Dessa är
beroende av väderleken och inträffar därför vid något
olika datum olika år. Många människor har fört
anteckningar om blomningstider, och med ledning därav
har den genomsnittliga tidpunkten för en mängd
företeelser kunnat fastställas. Blåsippan börjar sålunda i
Skåne blomma de första dagarna i april, cirka 10
dagar senare i Mellansverige, och först omkring 1 maj
står den utslagen i Västerbotten. Ljungens blomning
inträffar däremot vid ungefär samma tidpunkt i hela
Sverige, omkring 1 augusti. Man finner att
företeelser på våren uppvisar stora tidsskillnader under det
att hög- och sensommarföreteelser kommer nästan
samtidigt i hela landet.
Blommorna öppnar och sluter sig under dygnets
lopp. Man brukar tala om att de »sover» och
»vaknar». Uppvaknandet och insomnandet sker vid för
varje art tämligen bestämd tidpunkt. Det var med
ledning av detta som Linné gjorde upp ett s. k.
blomsterur.
Hela blomningstiden varar för somliga växter
en
dast några timmar, under det att andra blommar dag
efter dag. Det är dock endast bland orkidéerna man
finner blommor av mer än en månads varaktighet.
Bland dem finns emellertid de som kan blomma
under ända upp till 80 dagar.
Pollinering
Blommans uppgift är att ombesörja växtens
fortplantning. För att frön och frukter skall kunna
utvecklas måste i regel ståndarmjöl överföras från
stån-darknapparna till pistillens märke. Hos en del
blommor kan denna överföring med gott resultat ske från
ståndare till pistill i samma blomma, självpollinering.
I många fall ger emellertid endast korspollination,
dvs. överförande till en annan blommas märke, gott
resultat. Transporten av ståndarmjöl, pollen, kan ske
med hjälp av vind, vatten, fåglar, insekter.
Insektblommornas pollen är ofta fuktigt och
pistillen har ett klibbigt märke. En del blommor kan
polli-neras av nästan vilka blombesökande insekter som
helst. Andra däremot är genom sin byggnad endast
tillgängliga för vissa arter. Hos rödklövern är
blommorna så djupa att bina endast med svårighet når ned
till nektarn. När man under förra århundradet införde
rödklöver till Nya Zeeland, visade det sig att
frösättningen blev dålig. Först då man även infört humlor
blev resultatet bättre, beroende på att dessa har så
lång tunga att de når ned i blommorna. I somliga
blommor finns egendomliga hävstångsanordningar,
som träder i funktion då en insekt tränger in i
blomman och som gör att ståndarknapparna böjs ned mot
insektens rygg och avsätter pollen där. I trädgårdar
och parker finner man ibland klibbsalvian odlad, och
man kan med en blyertspenna som införes i blommans
öppning lätt övertyga sig om att mekanismen
fungerar.
I tropiska trakter finns blommor som pollineras
av fåglar. Detta är fallet med Strelit’zia, en
sydafrikansk blomma som hos oss ibland saluföres i
blomsteraffärerna.
Även blommor som inte avsöndrar nektar besöks
av insekter. Dessa insamlar i dem pollen som de
använder som föda åt sig själva eller åt sina larver.
Hos ungefär *4 av våra svenska blommor överföres
pollenet till pistillerna genom vinden, vindpollination.
Sådan förekommer hos gräs, barrträd, flertalet
hängeväxter m. fl. Deras blommor är i regel oansenliga och
sitter i blomställningar som lätt skakas av vinden,
eller också sitter ståndarknapparna på slaka skaft
som hos gräsen. Pollenet är torrt och pollenkornen
talrika. I ett hänge hos hassel beräknar man att det
finns bortåt 4 miljoner pollenkom.
Hos vår vanliga brännässla utslungas pollenet
explosionsartat. Det kan man iaktta på morgonen då de
oansenliga blommorna öppnar sig; små gulvita moln
stiger upp från blomställningarna.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
